Piggos
Börjar varva ner nu. Bytte för en stund sen från att vråla med i Magnus Ugglas livealbum till att slappna av till Chopin. Nedvarvningen kommer sig av att jag börjat få ihop ett antal intressanta program som jag funderar på att söka. Falun, Halmstad, Norrköping, Växjö.. orterna är flera! Mina horisonter har plöstligt öppnat sig lite iallafall. I grevens tid, helt klart..
Gick upp i morse för att ta mig till Jörlandaskolan och en ofantligt lång arbetstid (runt en timme) istället för de två som det var sagt från början. Men, men! Det var en jätteskön klass jag hade i träslöjd iallafall, en av de lugnaste jag haft! Ytterst skönt då jag sov som en potta skit i natt..
För det första räknade jag fel på när jag skulle upp och såg på "Kopps" fram till några minuter över ett. Jag tänkte inte på att det är klockan sex som gäller när jag jobbar och att det då innebär lägga sig klockan tolv för att få mina sex obligatoriska timmar sömn. De dagar när jag inte vet om jag ska jobba lägger jag mig ett eftersom eventuella påringningar om jobb kommer efter klockan sju.
I addition till felberäkningen så tog det ungefär en halvtimme att somna och jag vaknade minst en gång till senare på natten, samt vaknade en halvtimme innan jag skulle upp och låg bara och grymtade irriterat.
Vid frukosten var jag oväntat hungrig och slängde snabbt i mig en stor tallrik fil med Frosties som direkt tog strid med magen och skapade illamående. Några mackor blev det då rakt inte tal om.
Sammanfattningsvis började dagen sisådär, men eftersom klassen var lugn och vädret vackert så gled all trötthet av mig i ett jehu och jag kom hem full av energi. Så full av energi att jag hoppade in som ersättare för en av pappas jobbarkompisar på deras veckovisa badmintonspelande. Puh!
Badminton ja.. det har jag inte spelat sen sisådär i gymnasiet skulle jag tro. Till en början var jag extremt usel och kände som att jag glömt allt vad bollträff heter, men snart tog jag tag i mig själv och visade upp min härliga offervilja som tenderar att komma fram de få gånger jag faktiskt ger mig in i en idrott.
Från att vara sämst i början spottade jag upp mig till att iallafall bara vara delad sämst sen :P kanske till och med näst sämst. Vi var ju bara fyra och gränsen mellan mig och pappas chef var inte sådär överdrivet stor. Pappa är snäppet bättre medan den fjärde jobbkompanjonen är många klasser bättre än oss andra. Jag har definitivt mest inlevelse i spelet iallafall. Jag slänger, ja kastar, mig efter fjäderbollen och kommer ha fina blåmärken imorrn. Men det gör mig inget, blåmärken har aldrig bekommit mig. Hellre det än att ge upp en boll man faktiskt kan nå.
För pappas del gick det lite värre. Han lyckades sträcka ljumsken på nå't vänster när han råkade hamna i en spagat han inte riktigt var kapabel till. Just då spelade vi dessutom i samma lag så jag fick avsluta den än mer dödsdömda matchen mot chefen och klasspelaren mol allena. Det gick inget vidare, men jag höll stånd ett bra tag ändå. Efter den matchen fick jag gå och sätta mig med en lite väl hög hjärtklappning. Efter en minut var det dock dags igen då kroppen återhämtat sig, sen var det inga problem resten av tiden.
Min andfåddhet funkar lite så, eller min kondition. Det finns en gräns då jag är helt slut och måste sätta mig ner, men när jag fått vila bort tröttheten någon minut så är det bara att ta tag igen så är jag fit for fight, i form; som ny för resten av träningspasset!
Nåväl! Nu under eftermiddag och kväll har jag främst letat utbildningar och nu börjar det kännas bra. Jag vet vartåt det barkar. När jag är inskickad och klar imorrn så informerar jag mer om hur det blev :)
Nu ska jag ta det lugnt och pusta ut lite. Få vara.
---
Förresten, frisören på måndag. Då blir det kort vill jag lova. Ska bli intressant. Mja, kanske inte för er, men definitivt för mig som i princip aldrig varit korthårigare än runt tre centimeter. Kanske blir två denna gång? Vi får se helt enkelt.. Jaja, det var egentligen helt ointressant eftersom jag generellt inte gillar bloggande om mode, frisyrer och annat, men jag skriver det mer som en liten anekdot, inte för att det ska prägla hela bloggen.
---
Gick upp i morse för att ta mig till Jörlandaskolan och en ofantligt lång arbetstid (runt en timme) istället för de två som det var sagt från början. Men, men! Det var en jätteskön klass jag hade i träslöjd iallafall, en av de lugnaste jag haft! Ytterst skönt då jag sov som en potta skit i natt..
För det första räknade jag fel på när jag skulle upp och såg på "Kopps" fram till några minuter över ett. Jag tänkte inte på att det är klockan sex som gäller när jag jobbar och att det då innebär lägga sig klockan tolv för att få mina sex obligatoriska timmar sömn. De dagar när jag inte vet om jag ska jobba lägger jag mig ett eftersom eventuella påringningar om jobb kommer efter klockan sju.
I addition till felberäkningen så tog det ungefär en halvtimme att somna och jag vaknade minst en gång till senare på natten, samt vaknade en halvtimme innan jag skulle upp och låg bara och grymtade irriterat.
Vid frukosten var jag oväntat hungrig och slängde snabbt i mig en stor tallrik fil med Frosties som direkt tog strid med magen och skapade illamående. Några mackor blev det då rakt inte tal om.
Sammanfattningsvis började dagen sisådär, men eftersom klassen var lugn och vädret vackert så gled all trötthet av mig i ett jehu och jag kom hem full av energi. Så full av energi att jag hoppade in som ersättare för en av pappas jobbarkompisar på deras veckovisa badmintonspelande. Puh!
Badminton ja.. det har jag inte spelat sen sisådär i gymnasiet skulle jag tro. Till en början var jag extremt usel och kände som att jag glömt allt vad bollträff heter, men snart tog jag tag i mig själv och visade upp min härliga offervilja som tenderar att komma fram de få gånger jag faktiskt ger mig in i en idrott.
Från att vara sämst i början spottade jag upp mig till att iallafall bara vara delad sämst sen :P kanske till och med näst sämst. Vi var ju bara fyra och gränsen mellan mig och pappas chef var inte sådär överdrivet stor. Pappa är snäppet bättre medan den fjärde jobbkompanjonen är många klasser bättre än oss andra. Jag har definitivt mest inlevelse i spelet iallafall. Jag slänger, ja kastar, mig efter fjäderbollen och kommer ha fina blåmärken imorrn. Men det gör mig inget, blåmärken har aldrig bekommit mig. Hellre det än att ge upp en boll man faktiskt kan nå.
För pappas del gick det lite värre. Han lyckades sträcka ljumsken på nå't vänster när han råkade hamna i en spagat han inte riktigt var kapabel till. Just då spelade vi dessutom i samma lag så jag fick avsluta den än mer dödsdömda matchen mot chefen och klasspelaren mol allena. Det gick inget vidare, men jag höll stånd ett bra tag ändå. Efter den matchen fick jag gå och sätta mig med en lite väl hög hjärtklappning. Efter en minut var det dock dags igen då kroppen återhämtat sig, sen var det inga problem resten av tiden.
Min andfåddhet funkar lite så, eller min kondition. Det finns en gräns då jag är helt slut och måste sätta mig ner, men när jag fått vila bort tröttheten någon minut så är det bara att ta tag igen så är jag fit for fight, i form; som ny för resten av träningspasset!
Nåväl! Nu under eftermiddag och kväll har jag främst letat utbildningar och nu börjar det kännas bra. Jag vet vartåt det barkar. När jag är inskickad och klar imorrn så informerar jag mer om hur det blev :)
Nu ska jag ta det lugnt och pusta ut lite. Få vara.
---
Förresten, frisören på måndag. Då blir det kort vill jag lova. Ska bli intressant. Mja, kanske inte för er, men definitivt för mig som i princip aldrig varit korthårigare än runt tre centimeter. Kanske blir två denna gång? Vi får se helt enkelt.. Jaja, det var egentligen helt ointressant eftersom jag generellt inte gillar bloggande om mode, frisyrer och annat, men jag skriver det mer som en liten anekdot, inte för att det ska prägla hela bloggen.
---
Enda låten jag hittade på youtube som var från skivan, avslutande spåret
Kommentarer
Trackback
