Förra gången jag och Linus partade så tog vi något random från familjens olika skivstaplar (DJ Ötzi blev det t.ex. genom detta system). Denna gång gick vi istället loss på pappas kassettbandslåda där en massa blandade saker finns inspelat. Första bandet vi slängde i bandspelaren (jo, så'na finns faktiskt fortfarande) var ett där jag var liten, mellan 9 månader och 1,5 år. Mycket intressant! Vid ett tillfälle pratade pappa i telefon med farmor, samma typ av konversation man alltid minns, och den handlade om att jag ätit något blad av en växt som fanns i huset. Samtidigt hör man mig föra en massa oväsen i bakgrunden och sen får jag telefonluren och säger med stor entusiasm högt och tydligt "Fammo!!" Sådana grejer är verkligen guld :) Efter det telefonsamtalet hos sjuklingarna - pappa var hemma från jobbet och var förkyld, jag med förmodligen - så ringde pappa till mamma. Under det samtalet hörs pappas allt större irritation över att jag envisas med att slå ett munspel i hallspegeln. Efter upprepade "Nej! Aja! Akta!" och liknande så tar pappa munspelet och jag börjar tjuta :P Jag var nog inte jättelätt att tas med som barn. Men ett charmtroll, tveklöst (A)

Nästa band var bl.a. Svensktoppen från -87; tänk så mycket bättre allt lät förr! När ingen R'n'B-skit var inblandat eller annat tjafs. Nästan allt lät bra på den tiden, t.o.m. dansbanden i viss mån lät bättre på 80-talet. När bandet tog slut slängdes raskt Svensktoppen från -91 i också. Inte lika bra musik, men ändå rätt mycket bra. Etta på listan låg "Jag mötte Lassie" tätt följd av två Tomas Ledin-låtar.
Slutligen blev det ett band med 60-talsmusik och lite soul innan vi gav upp för natten.

 

Och från -91 väljer jag såklart ettan på listan:

 

Nostalgi ska aldrig, aldrig, ALDRIG underskattas.