Så var ännu ett Robinson över. Att Ellenor lyckades ta sig till final var en rejäl högoddsare om man ser på tiden fram till finalen, men nu satt hon ändå där, absolut inte helt ovärdigt. Jarmo däremot, som han jobbat, slitit, skadat sig, rest sig på 9 hela tiden. Att han till sist pressade sig in i finalen på ett envist jävlaranamma-sätt gjorde honom bara än mer värdig som vinnare av hela tjottaballongen. Men nu består ju Robinson som vi alla vet inte bara av jävlaranamma och hur värdig man är osv; det sociala spelet är som vanligt allra viktigast och där vann Ellenor eftersom hon höll sig lojal mot sin pakt (börjat hata det ordet för övrigt) och ändå lyckades att inte trampa någon annan hårt på tårna.

Majoriteten av de som sett på årets Robinson är säkert skitförbannade över hur det hela slutade, med stackars Jarmo som trots alla vedermödor ändå tagit sig till final och gjort det som den rent överlevnadsmässige självklara ettan. Jag blir dock inte jätteupprörd, inte som jag blivit förr när så'nt här inträffat. Dels för att jag helt enkelt är van vid det här laget att den som bör vinna oftast inte gör det, men dels också för att jag försöker sätta mig själv i de röstandes situation. Om jag själv satt där och skulle rösta och valet stod mellan en som jag blivit vän med eller en jag inte kommit helt överrens med, så klart som fan att jag skulle rösta på vännen, även om den andre var självaste Robinson Crusoe. Alla tänker inte så, men så'n är jag. Lojaliteten är nummer ett. Därmed skulle jag förmodligen aldrig kunna vinna Robinson för egen del om jag var med. Någonstans under tävlingen måste man alltid välja sida, göra ett val som antingen tar dig enkelt vidare, eller som gör att du är lojal. Nina hade t.ex. inte vunnit vem hon än ställts mot i final pga allt rygghuggande. Jag är en envis jävel och brukar inte reta upp folk överdrivet, gör mitt jobb utan att sticka ut. Alla de egenskaper som gör att man kommer långt i Robinson, oftast utan att vinna eftersom man inte huggit någon i ryggen och därför till slut målat in sig i ett hörn när folk runtomkring börjar svika dig. Ellenor lyckades på nå't sätt ändå krångla sig till final, trots att hon varit lojal mot ursprungspakten. En hel del tur har hon haft ska sägas, men när det till slut gällde vann hon ändå sina två viktigaste tävlingar.

Jarmo var otvivelaktigt mest värd att vinna, men Ellenor var på intet sätt ovärdig och en lojal spelare i ett spel som består av illojalitet. Den lojaliteten tar bort den grinighet jag borde känna.