Yes, sitter här igen med en gammal krönika, denna gång från VM -94. Underbara VM -94 som jag inte såg när det gick, fastän jag kunnat. Men fotboll var liksom inte något jag skattade speciellt högt på den tiden. Jag samlade hockeykort, det var min grej. Idag är det ganska sjuk kontrast egentligen om man tänker på detta eftersom jag älskar fotboll nu och är nästintill helt ointresserad av hockey. Jag tror mest att jag samlade på hockeykort när jag var liten för att det var populärt helt enkelt. Det var häftigt att ha ett favoritlag och en pärm med massa bilder, vara som de andra. Vad jag minns såg jag dock inte en enda hockeymatch. Fotbollen för mig däremot, där sitter det i hjärtat. Fastän jag aldrig började spela fotboll eftersom jag var ointresserad som liten så finns det ingen sport som starkare berör mig. Skönhet i spel och mål, styrka och järnviljor i försvaret, glädje, sorg, ilska, lättnad. Alla känslor blandade till en enda fantastisk kompott.
Jag har spelat match i fotboll en enda gång i livet, i en skolturnering. Vårt lag/klass bestående av fem killar och nästan dubbelt så många tjejer (inte på planen, men ni fattar) ställdes i första matchen mot det lag som sedermera skulle komma till final och vinna hela turneringen. Vi höll ut bra och gick som jag minns det bara bort oss två gånger. Jag spelade högerback och var inblandad i båda dessa tillfällen. Det första var när en av deras spelare kom relativt fri rakt framför mål vid straffområdeskanten och sköt ett hyfsat hårt skott som jag lyckades hinna i vägen för och få rakt i ansiktet, faran avvärjd och näsan en aning rödare än innan. Andra gången försvann markeringen totalt i mittförsvaret och jag rusade in från högerbacksplatsen för att avstyra det anfall som stormade fram. Resultatet blev att visst stoppades anfallet upp centralt, men eftersom jag säkrat upp i mitten var det ju nu fri gata på högerbacken, vilket resulterade i ett mål trots vårt lags helhjärtade insatser. Framåt fick vi helt enkelt inte till det och matchen slutade 1-0 till motståndarnas favör. Utslagna men inte nedslagna kan vi se tillbaka på denna turnering och stolt säga att vi iallafall åkte ut mot vinnarna. Med bara 1-0. I finalen slog de sina motståndare med runt 4 mål om jag inte minns fel.
Efter denna match har min enda aktiva kontakt med fotbollen varit några korta sejourer med några få vänner på diverse planer på somrarna. Men det gör inget. Att jag heller aldrig kommer bli någon världsspelare som tjänar miljoner gör inget heller. Får jag bara ibland röra vid en boll blir jag lycklig och det betyder mer än miljoner på banken.

---

Imorrn drar jag till Henke i Kalmar, äntligen bort från denna ort som gör mig galen av tristess. Ska bli så grymt kul! Kommer jag sänka en och annan alkoholhaltig dryck? Jadå. Kommer jag se på schlagerfinalen? Självklart. Kommer jag och Henke se på något som har med antingen Jönssonligan eller Macken att göra? Säkerligen.

I och med denna resa så lär jag dessvärre inte bli jätteaktiv här under dessa dagar, men jag ska se vad jag kan göra.

In any case: take care now, bye bye then!