Mja, förra inlägget för fem da'r sen lät ju inte direkt positivt. Men mer än så orkade jag inte skriva då. Man var så besviken, tom och nere. Förklaringen för er som inte redan vet har låtit vänta på sig eftersom jag är i sommarstugan och har begränsad internettillgänglighet.

Anyways... Roadtripen blev inte så lång. Efter en underbar start med resa genom småvägar, solsken, bra musik och sällskap så kom vi till Borås. Så långt allt bra, vi gick runt i solen, åt på stan och skulle sedan lämna för färd mot nästa resmål. Vi kör ur en rondell i 35-40 km i timmen och kommer förbi en busshållplats där en Ford Focus står. Precis när vi börjar passera blinkar människan i Forden och kör rakt ut för att göra U-sväng. Jag hinner svänga och undvika att hon (en blond 40-årig invandrare som förmodligen fått körkortet på posten) rammar fronten och skulle förmodligen klarat en kollision helt om människan bara bromsat, men nehej då, tydligen var gasen ett roligare alternativ och krasch - höger framdörr intryckt och fastlåst, repor på höger bakdörr och hennes front som fastnar och slits bort (såååå synd att hennes bil såg ut som ett vrak, jag är såååå ledsen för hennes skull). Ingen skadades och en arg sida jag inte trodde jag hade inom mig kom fram. Behöll en rationell fattning, bortmanövrerade hennes patetiska försök att lägga skulden på oss som ju enligt henne såklart dök upp ur tomma intet, visst, visst. Vittnen hade vi också, förutom oss fyra i bilen, på att hon helt enkelt var/är ett nöt. Så småningom körde jag och min kompanjoner argt därifrån iallafall (efter att personuppgifter bytts) och styrde kosan hemåt. Ingen mening att riskera böter för osäker bil om man fortsatt så som det såg ut.

Så... Ni kanske kan förstå min frustration i förra inlägget. Det är så osannolikt typiskt så det finns ju inte. Det hjälper ju fan inte att man ser sig om och är uppmärksam i trafiken om inte andra gör det också. Tänka för andra funkar liksom inte.
Vi fick packa ur allt, tillsammans med det glada humöret, och ta reservplanen Olofsbo och fira midsommar här. Allt med sordin på. Det märks att den stora elden liksom släckts och man bara haft roligt på sparlåga.

Har känt mig allmänt nere sen resan tog slut, men även andra gamla tankar har kommit tillbaks och när jag tänker på de överglada inläggen jag skrev för ett tag sen så äcklas jag nästan.


"Jag har lurat mig själv för många gånger nu.."


Någon som vet om det säljs kramar nå'nstans?