Men vad är detta?? EN läsare de senaste två dagarna?! Nåja, jag vet, jag har inte skrivit sen innan helgen, men ändå. Har ju inget nät i lägenheten längre så jag ber mina få stackars läsare om överseende. Men som jag tidigare sagt skriver jag inte här primärt för att ragga läsare utan för att bara få skriva av mig ibland. Dock (ett av mina favoritord som säkerligen märkts, helt ovärdeligt!) är det ju alltid glädjande om någon läser såklart.

Ny vecka på jobbet, en person har gått på semester, en annan kommit in som vikarie. Rotationssystem minst sagt, men det fungerar hur bra som helst. Att hon den nya är rätt söt gör det inte sämre heller :)
En underbar känsla hittills är inget av det som inte fungerat som det ska har varit mitt fel. Att jag arbetar lite smålångsamt i början är bara naturligt, men det går ju bättre och bättre, och alla "fel" hittills har berott på andra orsaker än mig. Allt har på det hela taget fungerat galant! Om jag vill hålla på med just dessa uppgifterna hela livet är en annan sak, men för nu duger det alldeles utmärkt. All erfarenhet är bra erfarenhet, även den dåliga på sitt sätt.. Oftast iallafall.

Blä, genast ramlade jag in i fel tankar iom det där sista.

Det går faktiskt inte en dag utan.

Måste säga att radion är ovanligt intressant att lyssna på nu när man väl utsätts för den. Minns samma känsla från praktiken förra året. Jag lyssnar nästan aldrig på radio annars, mer än vissa sportsändningar, men det finns faktiskt en hel del intressant. Sen när man vet vad som ligger bakom och har mer personlig relation är det klart att den positiva känslan blir förstärkt också.

En dag kommer jag förmodligen inte kunna hålla mig längre.

Det kursiva är för övrigt en bra markering på att ha två olika saker man funderar på. Som märks har jag börjat använda det det senaste, faktiskt efter att jag köpte "Sjöjungfrun" av Camilla Läckberg i förra veckan. Hon använder sig av sättet för att skilja på två olika episoder på ett smidigt sätt. Absolut inget nytt grepp, men tydligt och bra. Och aningen teatraliskt kanske, men vafan. Boken är mycket bra, likt föregångarna. Att erkänna att man fått tårar i ögonen av en bok kanske är lite omacho, men jag föraktar ju folk som är übermacho, så det känns bra.

Bli räddad innan tycker jag låter som en bra idé.

Är nog bäst att återgå till arbetet nu. Eller lunchen rättare sagt. Eller inväntan på felanmälningar, rop på hjälp och HF-rek.

Grått och trist väder idag. Regnade förut.

Piss.