Filmen i förrgår, "Valyria", var muy bien. Rätt otippat att det skulle krävas hoppanden i Oprah-soffor för att Tom Cruise skulle börja sin vandring mot bra skådespelarinsatser igen.. (Äh, tror vi alla kan gissa att det snarare är kärlekens förtjänst i hans fall :) I vilket fall kändes den mycket realistiskt skildrat och som att de verkligen lagt ner arbete där borta i amerikat för att berätta om en del av kriget som USA inte var någon centralpunkt i för en gångs skull. Enda skumma är ju självklart att alla pratar engelska, men vafan, lite får man ha överseende med när resten är så bra. Stort plus för ljud och miljöer.

Igår var det så dags att äntligen få ihop hela spelgänget igen, alla fyra! Något som inte hänt sedan nyåret 07/08. Erikas lägenhet var platsen, tiden bestämd, alla kunde. Tills Henke tackade nej på grund av sjukdom förstås. Och jag kliver innanför Erikas dörr och möts av "Terese kunde inte komma".. Vad kan man göra annat än att skratta? Spelafton på två pers fungerade dock bra det med. "Skitgubbe" var som vanligt inte min grej, medan jag tog hem en komfortabel seger i "Göteborgsvarvet".

Idag lekte jag mini-roadtrip med broder och gasade runt i trakterna här. Jörlanda, Kode, Svartedalen, Ytterby, Grandalen och till sist Romesjön där jag inte varit sen barn och badat i sörjan som då fanns. Nu var det idylliskt snötäckt, tjock is och tyst.

Det är allt något speciellt med att köra bil och lyssna på bra musik så högt man själv vill. Speciellt en tidig vår-vinterdag som denna när snön kantar vägarna och solen sticker i ögonen och lyser upp fälten.
Allt är inte piss här i världen.