...för den här gången, skall sägas! Ty jag återvänder i två veckor i september :)

Tiden här har varit enbart, verkligen enbart, positiv. Alla underbara radiomänniskor man jobbat med (och nu på riktigt är en del av), alla platser man fått se, alla upplevelser och allt man lärt sig. Från att ha mått dåligt på gränsen till svimfärdighet kvällen innan man började till att vara själv på teknikavdelningen sista veckan - det är verkligen en utveckling. När jag först fick förfrågan om att vara här själv en vecka (från början skulle förra veckan varit min sista) så blev jag en aning nervös, men när det väl var dags kände jag att "jodå, detta klarar jag". Underbart :)
Att jag fick chansen, det sista halmstråt verkligen efter alla nekande och ignorerade svar i övrigt, känns fortfarande värlidgt overkligt. Känslan jag hade i början av sommaren när jag hade gett upp och börjat fokusera på att ta tag i jobbsökandet igen efter sommaren, den blev verkligen kullkastad när plötsligt ett samtal från tekniske ansvarige för Eskilstunas radio inkom. Genast fick sinnet ställa om sig och kasta bort alla ledighetsplaner för att återigen vara i jobbtankar. En endagstripp till Eskilstuna senare och allt var klart.

De sex veckorna har gått så grymt fort och nu sitter man här med mindre än tre timmar kvar och känner sig kluven. Det ska bli jätteskönt att komma hem igen och få ledigt under det som är kvar av sommaren, men man kommer sakna framförallt människorna här. Evelina, Juliana, Samira, Alfred, Inger, Gabriella, David, Oskar, Ellen, Susanne, Karin, Zoni, Blomberg, Katarina, Jonas, Pia, Petra, Gabriel och alla andra. Och självklart också Lars G och Ludde som jag jobbat med på tekniken. Flera av dessa kommer jag inte få återse när jag återvänder i september, men låt oss ändå säga:
 
På återseende! Och tack för allt!