Klockan närmar sig fyrasnåret och sängen känns alltmer lockande. Inte minst med tanke på att jag gick upp kvart över sju imorse.
Har just avslutat en spelkväll med Linus, där såväl "sanning eller konsekvens" (utan konsekvenser, det körde vi förra gången, så nu enbart sanningar) MarioKart 64 och GoldenEye 64 avhandlades. Sanningarna gav mer skratt än chockerande miner. Vi känner varann såpass bra som bröder att det inte finns så mycket vi skäms över direkt att berätta för varann. TV-spelandet gick i idel min favör dock, som vanligt *skryyyt*. Inte lätt att vara en stackars lillebror som jämt får stryk i dessa två spel. Minns faktiskt inte senast jag fick stryk i nå't av dem. Borde varit av Martin i MarioKart iallafall nå'n gång för typ 4-5 år sedan. Ge mig en utmanare nå'n? (inte ofta jag får vara stursk så låt mig hållas :)

Igår (torsdag) insåg jag för första gången att "När hela världen står utanför" med Jumper faktiskt är en riktigt bra låt. Inte att jag haft något emot den innan, men jag har aldrig riktigt lyssnat på den, den har liksom bara funnits någonstans. Men jag märkte att den innehåller mycket av det jag gillar i musik i övrigt idag, vilket inte alltid betyder direkt en gladlynt spelmanslåt. Desperation i texten, svårigheten att göra sig förstådd, ungdomliga tveksamheter och passion. Detta toppat med en melodi som faktiskt gav gåshud. Som sagt så har den bara alltid funnits där, man visste att den fanns när man växte upp, men jag brydde mig inte så mycket om musik förrän i högstadiet. Jag älskade att sjunga (och gör det fortfarande, om än mest i duschen), visst, men exakt vad var mindre betydelsefullt. Nu när jag hört den "igen" efter alla år så är det med känslan av en helt ny låt, samtidigt som något väldigt bekant. Det finns många låtar som ger mig likadana känslor, tro inget annat, men den här typen av låtar är liksom sådant man haft i sig när man utvecklats, sådant som jag tror snarare undermedvetet präglat det man idag gillar. Det är inte världens bästa låt, men den är jävligt bra. Erik, min gamle vän i Stockholm som skickar låtar i tid och otid, vill alltid att jag ska sätta betyg på de låtar jag får, mellan 1-10. Lite halvt kommer jag på mig själv med att även göra det i huvudet med "mina" låtar. "När hela världen står utanför" får definitivt en stark 9:a, jävligt grym, men "bara" skavandes på kanten av mitt hjärta.

Go'natt, dags att knyta sig!