Det är lustigt att alltid när jag ska sova så är tankeverksamheten som högst. Varför är det så? Igår kväll låg jag där igen, datorn avstängd, lyssnat färdigt på musik och skulle bara stänga av mig själv också. Men då snurrar all världens tankar igång. Så'na tankar som skulle vara jättebra att formulera i ord här på bloggen, men som man dagen efter glömt bort helt lik förbannat. Tänker fortfarande så det knakar, medan jag skriver detta, och försöker komma på vad det var för intressant jag kom på..

Om jag lägger mig i sängen några sekunder kanske det återkommer? Man ska ju gå tillbaka till där man senast mindes vad man höll på med sägs det ju *går iväg till sängen*

1 minut senare: nej, det funkade inte alls. Men det var iallafall bekvämt..

Visst är det märkligt att man alltid ska glömma sådant man tänkt att man vill skriva ner, så fort man får möjligheten att skriva ner det?

Det enda jag minns är en annan tanke om att Målarrock med Robert Broberg förmodligen är den bästa skivan som gjorts i mitt tycke. Inte alla låtar var för sig, men som skiva, som helhet. Extremt otippat och aningen corny val, jag vet, men den har faktiskt i princip allt det som livet går ut på - humor, kärlek, glädje, sorg, nostalgi/minnen, framtidstro. Detta kryddat med lite uns av politik, mycket tänkvärdhet, bra melodier, inspelningar från såväl studio som liveframträdanden, och dessutom är det flera musikstilar som blandas. Skivan heter förvisso Målarrock, men det är bara några låtar som är rockiga, sen finns t.ex. en funkig, flera ballader, en blueslåt och t.o.m. lite rap (om man nu får tillåtelse av seriösa hiphop-lyssnare att kalla det för det ;)
Så håna inte mitt val! Det finns otaligt många skivor som är grymt bra som jag skulle kunna ha satt som nr. 1, men denna är såpass talande för så mycket i sin helhet så jag kan helt enkelt inte välja någon annan. Men så är det väl för alla - den skivan som helt enkelt talar mest till ens känslor jämfört med alla andra blir nr. 1. Jag hånar inte era val om inte ni hånar mitt, tummis? (Okej, några undantag för hån kan/måste jag säkert göra, jag är inte totalt tondöv ännu..förlåt i i förväg om så blir fallet!)

Slutligen:
Textraden som är titeln på detta inlägg är hämtat från första raden i "I'd do anything" av Simple Plan. Meget bra låt även om de känslor jag identifierade med den under en avslutad period i livet inte längre finns där. Men vem har sagt att den inte kan bli aktuell igen när andra omständigheter infinner sig i framtiden? ;)