The dreams, again
Jag brukar faktiskt inte drömma så överdrivet mycket: mestadels om jag druckit faktiskt. Dock har jag denna helg drömt två nätter i rad som jag kommer ihåg. Första natten fann jag kärlek igen i en tjej med blont, långt hår, bara det uppseendeväckande eftersom jag generellt brukar vara svag för brunetter, men fine! Kärleken kändes så äkta och levande och kyssarna..hrrm! I vilket fall, när man väl vaknar så blir man ju så jäkla besviken. Jag tog det förvisso med en liten glimt i ögat och mumlade en Bert-replik för mig själv: "Skit...jag visste väl det..." från första Bert där han drömmer (om nån minns, haha).
Den andra nattens dröm var, som så många andra gånger, om mitt ex och att vi närmade varann igen och hon gått ifrån sin nuvarande och ångrat sig. En lika omöjlig dröm (känns det som i vaket, intelligent, tillstånd) varje gång, då de verkar hur lyckliga som helst och dessutom har barn ihop.
Så vad vill då dessa två drömmar säga mig? I den första kan jag gå med på att det skulle kunna vara något i stil med att "se inte bara efter brunetter, kärleken finns överallt" eller något sån't där klichéartat. Men i den andra drömmen däremot...vad fan vill den säga? Hjälper den? Hell no. Säger den något konstruktivt? Inte vad jag fattar iallafall. Hur mår jag när jag vaknar? Varje gång känner jag mig bara lurad och bitter.
Om man ändå kunde få stanna i sina drömmar på obestämd tid...Är inte det en bra slutsats..?
Den andra nattens dröm var, som så många andra gånger, om mitt ex och att vi närmade varann igen och hon gått ifrån sin nuvarande och ångrat sig. En lika omöjlig dröm (känns det som i vaket, intelligent, tillstånd) varje gång, då de verkar hur lyckliga som helst och dessutom har barn ihop.
Så vad vill då dessa två drömmar säga mig? I den första kan jag gå med på att det skulle kunna vara något i stil med att "se inte bara efter brunetter, kärleken finns överallt" eller något sån't där klichéartat. Men i den andra drömmen däremot...vad fan vill den säga? Hjälper den? Hell no. Säger den något konstruktivt? Inte vad jag fattar iallafall. Hur mår jag när jag vaknar? Varje gång känner jag mig bara lurad och bitter.
Om man ändå kunde få stanna i sina drömmar på obestämd tid...Är inte det en bra slutsats..?
Filmens värld
Tänk att bloggfan fanns kvar! Har ju inte skrivit en rad sedan i Mars. Jag förväntar mig förvisso inte att någon läser detta, men ändå.
Tänk att det behövs filmer som berör för att man ska kunna inse saker och sakta men säkert gå vidare med sitt liv. Det kan tyckas en aning bisarrt, men i en värld där människor bara verkar bli olyckligare och olyckligare så finns det en sorts fristad i filmens värld. Man glömmer bort för en stund de problem man kan tänkas ha och lever sig in i filmen. Säkerligen dyker också tankar och funderingar upp som ibland kan ha att göra med de där problemen och kanske ger en massa nya tankar och infallsvinklar på dem. Så är det väldigt ofta när jag ser på film, speciellt kärleksdraman som berör. Senast, alldeles nyss faktiskt, såg jag på "The Notebook" efter inrådan av en vän och jag var lite småskeptisk ska medges den första kvarten men sen var jag bara fast och historien rullade på. I slutet satt jag så där och kände några tårar strila ner för kinderna och önskade att jag kunde finna samma kärlek som den som visades i filmens historia. Det kändes så jag på något sätt i den på det där sjukhuset. Att finnas där för den man älskar ända till slutet och göra allt för henne, trots svårigheter runtomkring. Jag har så mycket kärlek som bara väntar på att få komma hem till rätt hjärta.
Jag kommer att finna dig, så är det bara.
Tänk att det behövs filmer som berör för att man ska kunna inse saker och sakta men säkert gå vidare med sitt liv. Det kan tyckas en aning bisarrt, men i en värld där människor bara verkar bli olyckligare och olyckligare så finns det en sorts fristad i filmens värld. Man glömmer bort för en stund de problem man kan tänkas ha och lever sig in i filmen. Säkerligen dyker också tankar och funderingar upp som ibland kan ha att göra med de där problemen och kanske ger en massa nya tankar och infallsvinklar på dem. Så är det väldigt ofta när jag ser på film, speciellt kärleksdraman som berör. Senast, alldeles nyss faktiskt, såg jag på "The Notebook" efter inrådan av en vän och jag var lite småskeptisk ska medges den första kvarten men sen var jag bara fast och historien rullade på. I slutet satt jag så där och kände några tårar strila ner för kinderna och önskade att jag kunde finna samma kärlek som den som visades i filmens historia. Det kändes så jag på något sätt i den på det där sjukhuset. Att finnas där för den man älskar ända till slutet och göra allt för henne, trots svårigheter runtomkring. Jag har så mycket kärlek som bara väntar på att få komma hem till rätt hjärta.
Jag kommer att finna dig, så är det bara.
