Igår blev jag av med min lilla kisse. I 16 år har hon funnits i familjen. Ska jag vara ärlig så har jag inte grinat så mycket på sju år. Och jag har inga problem med att vara ärlig med sånt. Helt otroligt hur mycket en liten gosig hårboll som vill ligga och spinna i ens knä kan betyda.

 

Första gången jag träffade henne visste jag ganska snabbt att det var just den katten jag skulle ha. Min bästa vän då när jag var 12 hade en katt som just fått ungar och jag och till viss del min lillebror tjatade ihärdigt på våra föräldrar att vi skulle få en av kattungarna. Vi hade haft en katt i familjen tidigare, men den dog när vi var små så man mindes inte direkt mycket av den.

Tjatet gav i alla fall resultat och jag var hemma hos kompisen för att välja ut en av kattungarna som inte redan var bortlovad. Jag satt på golvet bland alla små kissar som rumlade runt mig. En av dem började dock klättra upp på mig istället. En med en orange färgstrimma i pannan. Det var ganska lätt för mig att välja just henne, eller det var ju inte ens jag som valde henne, hon valde mig.

Namnet hon fick var Piffi, ett kryddnamn, vilket varit som en tradition i familjen. Den andra katten vi hade som jättesmå hette till exempel Curry.

 

Många år har gått sedan dess och många minnen finns. Allt ifrån första gången hon smet utomhus när ett fönster stod på glänt och sedan satt livrädd inkrupen i ett källarfönster, till att hon åkte pulka med oss i lite mer mogen ålder. Och alla julaftnar hon myst runt i huset, ibland med röd rosett runt halsen, och tyckt det varit det bästa som finns när hela familjen är samlad, som liten lekandes bland allt presentpapper och som äldre bara liggandes på mattan njutandes av gemytet.

Eller när man kom hem från skolan och alltid möttes av en katt som kom springande och jamandes emot en och sedan sprang efter en in i huset.

Hur många minnen som helst.

 

Nu är allt gosande med Piffi slut och enda gångerna jag kommer få höra hennes jamande är på videoinspelningar..

 

Det gjorde obeskrivligt ont igår och det kommer dröja länge innan det känns riktigt bra igen. Så mycket betydde hon ändå. Det kan låta konstigt att en liten katt kan generera så mycket kärlek, men det är inte bara ett husdjur, det är en familjemedlem.

 

Du fanns alltid där. Tack för allt, alla minnen, mys och fina år min lilla fina älskade kisse.