Både oväntad och väntad skrivlusta kom över mig från det att jag vaknade för någon timme sedan.

Väntad för att jag egentligen vet att det alltid blir såhär, om jag måste skriva så gör jag det, då kommer motivationen, kniven mot strupen eggar liksom. Oväntad för att jag aldrig vet exakt när denna skrivlusta kommer, det är alltid en varierande lång period av skrivångest som föregår. I förrgår och speciellt igår var sådana dagar med en massa skrivångest.

 

Det är en trygghet i att känna sig själv och veta hur man fungerar, det gör att man kommer över ångestpartierna lättare, men det är likväl lika irriterande när de kommer. Du vet att du måste producera något som du egentligen inte vill producera, egentligen vill du fokusera på andra, vettigare alternativt roligare saker (eller både och).

 

Men det är som det är. Jobbet ska göras och jag gör det.

Nu blir det resultatskrivande eftermiddagen lång medan föräldrarn går på bröllop och förlustar sig.