Förra inlägget var nummer 800. Härligt att det blev dedicerat till en klagovisa om ett icke fungerande nät..

Var vaken redan vid nio, eftersom värden skulle komma på förmiddan (kom kvart över nio, så bra tid ställd på klockan, även om jag fortfarande var helt yrvaken och stapplade fram till dörrn med morgonrocken snett hängandes över axlarna)..

Nåväl, igårkväll dissade jag fotboll (inga spännande matcher jag brydde mig så mycket om) och valde istället att se Titanic på mediehusets bio med bl.a. Liza, Berg, Hed och Julia.
Kändes som ett tillfälle för bra att strunta i eftersom jag var 11 år gammal när Titanic kom på bio ursprungligen och således inte fick chansen att se den då eftersom jag ännu inte uppskattade drama speciellt mycket.
Mycket gött att få känna basen rulla i salongen när skeppet håller på att kapsejsa.

Minns inte när jag såg Titanic första gången, men jag minns hur jag kände efteråt. Eftersom jag alltid varit en känslomänniska så tänkte jag på alla liv som gick förlorade och blev rätt nere. Själva kärlekshistorien kom lite i skymundan just då eftersom den inte specifikt visade hur historien hade skett, vilket var mer intressant för mig då (och anledningen till att jag föredrog den TV-version i två delar som gjordes i samma veva med Catherine Zeta-Jones bl.a.).

Några år senare hade jag dock ändrat mig. Kärlekshistorien var den ingrediens som nu kom mer i fokus och bara gjorde en redan bra film ännu bättre. Effekterna, scenografin, kläderna, karaktärerna, castingen/skådespelarna, dialogerna, ljudet, musiken, klippningen.. Kort sagt är det inte mycket jag kan klaga på i detta mästerverk. Att ge betyg här på bloggen till gamla filmer jag redan sett hör inte till vanligheterna, men bara så ni vet var jag står:
B B B B B

---

Nätet då? Joo, man kan ställa den här frågan: Hur många man behövs för att byta en futtig kontakt/adapter i hallen?
Svar: Sju. Två växeltelefonister på Kopparstaden som inte har någon koll, tre felanmälanspersoner på Kopparstaden där först den sista verkar ta tag i saken och aktivt ringa på värden (som naturligtvis inte svarat när man blivit vidarekopplad dit av någon av personerna), samt två man som kom idag på morgonen för att fysiskt byta kontakten.

För att citera Linda Bengtzing; "Hur svårt kan det va'?"
För det första att inte värden svarar när folk ringer till honom (och då snackar vi alltså inte om en påringning utan minst fem stycken), för det andra att två man måste komma för att byta en kontakt. Ena mannen bytte kontakt och den andre höll i en liten ficklampa. Bra utnyttjande av resurser!
Och ja, nämnde jag att om man ringer numret som står nere i trapphuset som ska gå till värden så möts man av "Numret har ingen abonnent!"...?

Aja, nu funkar det i alla fall så bättre fem fåglar i handen än gråta över spilld mjölk i en grop åt andra.

---

Om ett par timmar kommer Lamptey och Linnéa för sista projektplugget innan mötet med judoklubben på måndag.

På kvällen blir det hängande med grabbsen innan besök hos Martins inflyttningsståhej. Därefter? We'll see.

Nu ska jag trycka i mig en macka innan magen börjar må helilla och slå mig.