Det kommer ett inlägg om mina åsikter om gårdkvällens program så kan vi ha debatt sedan. =)

Problemet med "om det varit tvärtom"-argument är att det inte är tvärtom.



Om det nu varit så att "ingen reagerat om det varit tvärtom", så vad fel DET också hade varit. Men det gör det ju inte okej för Torsten att tafsa på Gina.



För det var ju det som hände, inte tvärtom. När Gina ville röra Torsten så frågade hon. Hon gav Torsten ett val. Torsten gjorde valet åt Gina. Det är det som är skillnaden.



Jag vidhåller att den stora skillnaden är om man ges ett val eller inte. Om man tillåts tacka ja eller nej.



Sedan vet jag inte om det varit så mycket till en scen om Torsten inte velat kramas.



Oavsett vilket så fick Torsten ett VAL. Gina fick inte den möjligheten.



Sedan tycker jag för övrigt att det är läskigt att höra ena kändisen efter den andra sitta och tycka att "det är ju inte så farligt".



Med andra ord har vi inte kommit längre än så här. Män får tafsa på kvinnor, i direktsänd tv, och det är "inte hela världen". Om det bara är hit vi kommit, så har vi ju inte kommit någonstans alls.



Sen tycker jag faktiskt inte att det spelar någon roll, om Gina inte tyckte att det var så farligt. Yes, you heard me!



HON kanske inte tyckte att det var hela världen. Betyder det att män kan klämma på rumpor lite hej vilt, under täckmanteln "jag skojar bara"? Jag tycker inte det. Det finns säkert 100 tjejer som inte hade brytt sig, men det finns lika många till som faktiskt hade tagit illa upp. Det är helt enkelt inte okej att göra så.



Sen är det svårt att bedöma vad hon tyckte också. Det är ju knappast så att man hade ställt sig i direktsänd TV och vrålat "Vad fan göööru gubbjävel?". Hon skojade bort det, precis som jag - och säkert många med mig, hade gjort. Hon försökte behålla någon slags värdighet, men det betyder inte att hon inte tog illa upp.



Det viktigaste är att det blir en debat om det hele :D

När jag växte upp så var det vanligt att pojkars dåliga beteende bortförklarades med att de inte visste bättre. Vi flickor fick utstå nyp och slag, kommentarer och tafs och bad vi om hjälp fick vi höra att det var så pojkar visade känslor. Och vi, liksom pojkarna, fick lära oss att det inte var så farligt. Det skriver Natashja Blomberg, bloggare under namnet Lady Dahmer.



Jag förstod tidigt att min kropp inte är min, att min kroppsliga integritet inte behöver respekteras och att andra människor när som helst har rätt att ta för sig och det har följt mig hela livet, genom relationer men också i samspel med främmande män.



Att vara kvinna är att vara ett villebråd. Det innebär att vi alltid måste vara beredda för rätt som det är så har vi en hand på rumpan, ett par ögon ner i uringningen eller en ovälkommen kroppsrecension och säger vi ifrån bestraffas vi.



För kvinnor ska kunna tåla lite. Vi förväntas hantera tafs som komplimanger och gå vidare för annars är vi offer och offer vill väl ingen vara? På så vis sätter man skuld och ansvar på den som utsätts för orätt istället för på förövaren där den faktiskt hör hemma.



Under direktsänd TV fick vi se Thorsten Flinck ta sig friheter som så många andra män tar sig friheter varje dag och han visade prov på en ganska unken kvinnosyn när han lät sin hand vandra ner, för att nästan omedelbart efter en påtvingad ursäkt från SVT gråta ut i pressen; ”Jag är ingen mansgris! Jag älskar kvinnor!”



Men alla kan begå misstag och Thorsten är inget undantag, problemet är inte hans klavertramp utan omgivningens godkännande. Det handlar inte längre om en klapp på rumpan utan den får symbolisera nånting ruttet som genomsyrar hela vår kultur, en smygande samhällsordning som både ursäktar och normaliserar den här typen av uppförande och det återspeglades i debatten som följer.



Synen på kvinnan som allmän egendom och mannen som ett impulsstyrt djur cementeras i takt med bortförklaringarna och helt plötsligt ses Thorsten som offret och får mediavärldens stöd. Kritiken avfärdas som en feministisk offerkofta och Gina får dunkar i ryggen och klappar på axeln. Hon reagerade ”rätt”. Hon skojade bort det. Hon fick höra hur stark hon var som kunde ta det men är man verkligen stark när man inte säger ifrån? Och hade hon verkligen ett val?

Jag är stark



Published by Mariel at 18:37 under M



Om jag inte var säker på det innan så är jag det garanterat nu. Jag är stark. Inte fysiskt då. Orkar knappt lyfta en soffa. Men motgångar tar jag mig igenom. Berörs gör jag, men inte stoppas. Thorsten Flinck tafsade ju på den kvinnliga programledaren Gina Dirawis i Melodifestivalen har jag läst (har inte SVT på min tv här i Norge… tror jag – är inte helt säker med tanke på hur många kanaler vi har). Tydligen verkar det som om att Helena Bergström ska ha sagt “Jag tror Gina är så pass strong att det kan hon ta det. Jag kan också ta en klapp av någon på rumpan. Det var nog inte menat som sexistiskt från hans sida” Det uttalandet har både Fanny och Hanna Fridén reagerat och gett respons på.



Hanna Fridén formulerade det så klockrent [Mina färgmarkeringar]: För vad betyder egentligen ordet stark?



En fysisk stark person har nästan ingen något problem med att definiera. Det är en person som kan klara av saker som väger väldigt mycket. En person som klarar av att lyfta jäkligt tunga saker. Detta vet alla, men saken är den, att när man tänker på mental styrka så betyder ordet faktiskt samma sak.



Det innebär att man, trots tunga motgångar, klarar av att lyfta det och man klarar sig. Det är en stark person. En stark person är ingen som inte påverkas av något. En stark person är inte en individ som inte bryr sig om folk tafsar på en. Då handlar det endast och enbart om att man inte bryr sig. Det är inget fel i det, vi är olika individer. En del bryr sig och andra inte, och alla måste få existera. Men det ena är varken starkt eller svagt: Det är olika åsikter.



Men om man tar sin uppvelse av den typen av situation och insisterar på att alla som inte ser på det likadant är svaga, det är inte starkt. Det är fegt. För man kräver och förutsätter att alla andra ska tänka och fungera likadant som en själv, och för att få igenom detta missbrukar man det svenska språket för att framställa sig själv som bättre. Utan argument. Utan att försöka föra fram varför. Man tycker bara att man är bättre än andra och detta uttrycker man att se sig själv som stark och andra som svaga.



Jag gillar verkligen hur hon sätter ord på det jag länge känt. Jag är inte en svag person bara för att jag påverkas av motgånger. Jag är inte svag för att jag gråter om någon gör mig ledsen eller om jag blir jävligt förbannad om någon ordbajsar på mig. Jag är inte svag för att jag säger ifrån om något känns fel eller för att jag erkänner att jag ibland är osäker. Jag är stark för att jag trots motvind går framåt och vågar stå upp för det jag tror på. Jag är stark för att jag ibland vågar göra det andra tycker är konstigt. Jag är stark för att jag klarar dessa saker. För att jag gör det trots vetskapen om hur det kan bli jobbigt för mig.



Det är lätt att säga vad man skulle gjort om man var i en situation man ännu inte varit i. Men jag hoppas att jag hade varit såpass stark att Om jag inte gillade att bli tafsad på – hade vågat ryta ifrån. Våga säga att jag tänker inte bli behandlad så igen. Att det borde aldrig ha hänt. Att det inte skadar att faktiskt lära känna en annan persons fysiska gränser Innan man går över dem.



Fridén kommer också in på det här med att applicera sitt eget liv och person rakt av på alla andra. Det har jag länge tänkt att det är fel. När man ska sätta sig in i hur en annan människa reagerar, och varför denne reagerar som den gör, så går det inte att bara se till sitt eget liv och erfarenheter. Man bör verkligen sätta sig in i personens liv innan man dömer. Det är nog därför man ofta läser lite varstans:



“Innan du dömer mig, ta på dig mina skor, gå på samma gator som jag gått på. Bearbeta förlusten av människor jag har förlorat. Orka med alla känslor och alla händelser jag erfarit. Snubbla på alla stenar jag snubblat på, torka alla tårar som runnit på mina kinder. Res dig alltid upp igen, alltid. Och välj precis samma väg som jag gjorde.

Efter detta, är Du välkommen att döma mig eller mina val.”



Det gör att det säkert finns förklaringar bakom Flincks ageranden. Han är säkert inte en komplett idiot bara för ett misstag (men han kanske är det av andra skäl, vad vet jag.) Men som flera andra sagt: Det är bra att man pratar om detta.



//Från en bra blogg: http://mixifamily.com/2012/02/09/jag-ar-stark/

Vettiga kommentarer av er, Sonny, Mey och Ray. Får bli några blogginlägg om att vara mentalt stark och om kvinnans värdighet.