Igår när jag skulle sova hände något mycket märkligt. Jag hade först kämpat järnet med att hålla mig vaken för att läsa klart kapitlet i "Den förlorade symbolen" som jag påbörjat och pressade mig mer än vad jag brukar göra (just nu kommer jag inte alls ihåg vad jag läste men det minns jag förhoppningsvis när jag öppnar boken sen).

När jag slutligen läst klart och lade ner boken hade jag känslan av att jag läst i inte helt vaket tillstånd, liksom som att man nästan läst i sömnen, lite halvvaket.
Jag kröp ner ordentligt, släckte lampan med en slö rörelse och skulle försöka sova. Då började skumma saker hända.

I tre omgångar var det som att en gigantisk ljudkuliss kom över mig och hela kroppen. Alla tre gånger väcktes jag självklart abrupt helt och kom ur mitt halvsovande tillstånd. Jag minns inte helt, men jag tror att den första gången var en massa extremt höga, skikande desperata röster och den sista någon form av kraschande, brakande ljud. Som att man låg med båda öronen mot tunnelbaneräls eller något. Svårt att beskriva. Den andra väckningens ljud minns jag inte exakt vad det var.
Parallellt med allt det här kändes kroppen som helhet allmänt skum. Vet inte alls vad jag ska likna det med, har aldrig känt så i hela mitt liv.

Efter den sista väckningen slängde jag mig om i sängen och svor högt över att jag tydligen inte fick sova och undrade vad fan det var frågan om. Alla ljud försvann då och jag låg och stirrade ut i luften, på golvet, på väggarna. Istället var det nu synintrycken som blev fucked up. Saker såg ut att röra sig, smeta sig runt, något kunde kanske liknas ett förvrängt ansikte ibland. Weird.

Jag tog några djupa andetag, intalade mig att detta var löjligt och ruskade på huvudet några gånger. Efter detta somnade jag till sist ganska omgående och fick som kompensation istället en väldigt trevlig dröm.

Men alltså.. vad fan var det som hände? Jag ser ju själv att det jag skriver låter helt sinnesrubbat.

Första tanken i och med de höga ljuden gick till hon som fick stroke i Robinson som sa att det lät som att stå i en flygplansmotor typ. Sen viftade jag bort den tanken rätt snabbt eftersom det inte var något ihållande jag råkade ut för.

Frågan kvarstår: Vafan hände?

Nästa gång lägger jag ner det jag läser direkt istället för att pressa mig över en orimlig gräns för det var fan ingen mysig eller ens mänsklig känsla..