Det händer nästan aldrig. På ett och ett halvt år har jag varit sjuk två gånger, i november och nu. Klart att det skulle vara precis när Marcus kom på besök. Jag försökte plåga mig igår och vara uppe och social och parta lite, men till slut gick det inte mer och halsen begravde sig mer eller mindre medan näsan störde allt mer. Jag höll ut till tretiden iallafall..

Inatt sov jag genomuselt. Vaknade typ var tredje timme av att jag var tvungen att byta ställning. Jag hatar att sova på rygg, men till slut fick jag inse att det ändå var det bästa alternativet. Blä. Halsen gick knappt att svälja med.
Nu på morgonen har halsen ändå bättrat sig och jag har en förhoppning om att det värsta är över.

Jag blir inte rolig när jag blir sjuk. De i min omgivning brukar märka det rätt tydligt. Irritationen stiger, svaren är korta och griniga. Därför blev det också så märkligt att försöka vara positiv nu när Marcus är här. Jag har ju väntat på det ett bra tag liksom och det skulle inte sjukdom få förstöra! I slutänden gjorde den ändå just det, förstörde. Kvällen igår blev som sagt inte så rolig som den skulle ha blivit om jag varit frisk.
Tidigare på dagen däremot så gick vi ute på stan och då var det hanterbart, så det var egentligen bara det sista som pajades.

Nog om detta, vid femtiden åker herr Icardi hem.

---

CL-final ikväll! Hoppas Bayern tar hem det, mest för att jag inte tål äckel-kax-Mourinho.

I övrig fotbollsväg så närmar sig VM med stormsteg...