2017 alltså. Siffrorna ser bara märkligare och märkligare ut för varje år man läser dem.

 

I vilket fall följer nedan en liten sammanfattning av senaste månaderna (bloggen påstår fräckt att jag inte skrivit något sedan i slutet av oktober):

 

Vad hände i november? Jag får fuska med jobbalmanackan och ser då att jag haft kommunikationsmöten, andra möten, problem med jobbtelefonen och besök hos vårdcentralen för problem med nån ömmande höftsätesmuskel.

Detta säger ju inte så mycket om min situation mer än att jag haft lite ont i en muskel (det onda har för övrigt fortfarande inte gett med sig och kommer och går).

 

Något som dock är positivt som jag beslutade redan innan läkaren uppmanade mig till detsamma var att börja träna. Inte bara fjösigt ibland utan verkligen komma igång.

Min kärlek till träning är ju som bekant måttlig som bäst, men jag vill tro att jag mår bättre av det och är lite piggare nu än innan jag började i vilket fall. Det känns bra när man är klar och vet att kroppen mår bra av det, även om man kanske inte ser dundersnabba effekter rent utseendemässigt än. Att jag klarar tyngre vikter nu än när jag började är dock bortom allt tvivel. Jag aspirerar inte på att bli Biffman (som Erik börjat kalla mig) utan bara hålla igång kroppen lite mer.

 

Hur jag brukar träna? 2–3 gånger i veckan på sjukhusets egna gym (grymt bra förmån!) där jag inleder med cirka 10 minuters cyklande och sedan går över till blandad styrketräning. Det har blivit mycket armar då jag inte velat skada den onda muskeln ytterligare, men efter att ha fått rådet av en osteopat i december att träna det området oavsett så har jag fört in mer bengrejer igen. Ärligt talat märker jag ingen skillnad på om jag tränar eller inte tränar det området, just vid träningstillfället gör det inte ont och i övrigt så kommer det och går som sagt.

 

Avslutningsvis var det cirka 1,5 veckas snö i Karlskrona och en förhoppning om en vit julmånad väcktes.

 

Äntligen julmånad!! Och snön den faller som.. näe, det blev ingen vit jul i år heller. Drömmarna om barndomens snöiga landskap fick återigen stryka på foten.

Utöver vädret var det dock en mycket trevlig månad som började med julmiddag med jobbet (där jag åt mig halvt fördärvad, men ändå tjock och lycklig på den långa vandringen hemåt i vinterkvällen) och sen fortsatte med föreläsning av tidigare landslagsläkaren Rickard Dahan, glöggmys hemma hos mig med kollegor samt julaktivitet med landstingsstaben innan jag den 20, efter julfrukost med kollegorna i vårt fikarum, åkte till familjen och västkusten.

 

Som julälskare fick jag det med andra ord verkligen maxat vad gäller mat och sådant i år. Som synes blev det flertalet aktiviteter där jag får säga att mitt eget glöggmys blev klart lyckat med ostar, kex, pepparkakor, ischoklad, flera sorters glögg och varma pajbitar.

 

När man sedan kom hem till familjen var allt fulländat och det blev en sedvanligt mysig jul med lekar, klappar, julfilmer och mammas goda mat.

 

Nyåret blev också det finfint med familjen och några uppskjutna raketer, Grevinnan och betjänten och härlig mat. Moder lagade hjort, jag och broder fixade till en finfin förrätt och pappa höll i ett musikquiz.

 

Heja familjen!

 

---

 

Som avslutning på min återkomst i bloggvärlden kan jag lägga in min recension av det jag gick på den 1 december: zonterapi.

 

Jag har testat runt lite olika massagegrejer i Karlskronaområdet (nu när man tjänar lite pengar så tycker jag definitivt att man ska våga unna sig själv lite extra ibland om man kan) och blev nyfiken på vad zonterapi kunde innebära. För er som inte har koll på zonterapi så är det typ tanken att fötterna är som en avslutning på kroppen där det finns ett antal punkter som representerar andra delar i kroppen. Genom att stimulera dessa kan man påbörja läkeprocesser i kroppen. Sägs det åtminstone.

 

Kort sammanfattning av upplevelsen? Smärta. Och inga som helst speciella effekter efteråt som jag märkte av i vilket fall.

Alltså.. förutom de sista typ fem minuterna där det blev en avslutande, go fotmassage så var det en timmes lidande mer eller mindre. Trycket på punkterna var bra mycket hårdare och ihärdigare än jag trodde det skulle vara och det gjorde riktigt, riktigt ont på sina ställen. Jag har ändå rätt hög smärttröskel, men det betyder inte att jag gillar smärta. Som tur var så var man inte öm efteråt alls, alltid nåt.

 

Jag kan istället rekommendera något jag gick på precis innan jag gick på julledighet: lomilomi-massage. Det var betydligt mer avslappnande (och oljigt). Mer gungande rörelser och mer strykande än hårt masserande på en massa stackars nerver.

 

Mina kollegor har efter mina eskapader (det finns ett antal fler än ovanstående) så smått börjat undra om jag inte snart ska skriva en bok med recensioner över alla typer och ställen jag varit på..

 

Nu ger vi oss för detta inlägg. Gott nytt år!