Natt. Mörker. Tankar.

Havets brus i fjärran, men inget bryter igenom musiken.

Toner som flyter från väst till öst, öra till öra.

Studsandet. Ekot brinner stadigt och ger liv åt nya tankar.

Ingen slutar nånsin tänka. Vissa huvudbryn byter ägare, förs vidare, delas.

En blinkning blir till ett stirrande, en grop till en avgrund. Fördjupning.

 

Att släppa sina känslor åt olika håll är inte alltid enkelt.

Att aldrig släppa in någon är värre, men lättare.

Ofta blir den delande handlingen inte självisk, ofta hjälper man fler än sig själv.

Tillsammans. Ihop. Kanske två.