Det är alltså mars nu. Eller ja, sen igår, men det är först idag det känns som att februari är över och mars har börjat. Känslan är.. lite skum. Vad händer med detta år?? Två månader av tolv redan avklarade?! Snart är det fan jul igen! Gah.

 

Jag tycker tiden kan gå mer som när man var liten och allt kändes oändigt. Eller åtminstone som i tonåren när tiden gick väääldigt långsamt.

 

Jag har aldrig varit bra på att inte titta bakåt. Varför ska man inte minnas det som varit liksom? Varför ska man inte sakna stunder som varit bra? Vuxen kan man vara resten av livet, barndom och tonår kommer aldrig igen.

Däremot kan man fortfarande göra en hel del saker som man gjorde då, bara att det kanske inte ser helt vanligt ut i andra vuxnas ögon. Jag sätter mig ju liksom inte och leker med lego för mig själv helt plötsligt, även om det var bland det bästa som jag visste som liten. Men jag kan.

Något som ser mer legitimit ut är tecknade filmer och sällskapsspel. Det håller jag fortfarande på med en hel del.

 

Heja ens inre barn!