Du vänjer dig aldrig vid att växa upp

Igår kände jag mig rätt så nere. Ni vet den där känslan av att man gör en massa saker och tycker att man anstränger sig, men får inget tillbaka. Och inte enbart för något som just har hänt utan överlag för något som varit under en längre tid. Jag är en stark person i grunden och har så alltid varit, inte tagit någon skit. Ge upp finns naturligtvis aldrig på kartan, men det tär. Man tappar små bitar av sig själv som man vet att man måste gå tillbaka senare och hämta eller bygga upp på nytt.
 
Sitter på Espresso House nu och njuter av att bara vara bland folk. Och ha snabbt nät, duh. Om nån timme drar jag till Erik. Champions League vankas. Små glädjeämnen.
 
 

Kommentarer

Kommentera bums här:

Edert namn:
Bli stammis?

Mail:

Bloggadress:

Kommentar:

Trackback