En vecka har gått sedan sist och nu börjar det dra ihop sig. Med det syftar jag dels på att det är SM från imorgon till och med söndag, dels att det är det sista jag gör på sommarviket. Efter söndagens hemflygning till Stockholm är det dagar utan något alls på schemat som gäller. För en som spenderat majoriteten av sommaren ständigt jobbandes kommer det bli en lite märklig omställning. Jag räknar inte riktigt den lediga vecka jag just hade då jag även där hade saker planerade nästan varje dag, även om det var nöjesrelaterade saker.

 

På tal om nöje så kan man ju absolut säga att denna sommaren varit ett rent nöje. Förtroende från start, trevliga kollegor, trevliga friidrottare och ledare, bra tävlingar, många rekord och upplevelser av nya och gamla platser. Jag kan faktiskt inte klaga på någonting egentligen. Visst, hade det pågått i samma takt lite längre så hade man blivit totalt utsliten eftersom ledigheten inte funnits då jag ju jobbat nästan varje dag, men för den perioden det nu varit så har det gått fantastiskt bra tycker jag. Tiden har helt bara flugit iväg, jag tror inte att någon sommar har gått lika fort. Jag är klart nöjd med det jag uträttat.

 

Och vädret! Herre jesus. Inte nog med att vädret varit riktigt gött på alla tävlingar undantaget ett blåsigt Braunschweig, det var också något av en värmetopp förra veckan då jag var ledig, vilket ju passade helt perfekt när först brorsan och sen Faluvännerna kom på besök. Jag kan helt ärligt säga att jag inte upplevt en sådan rekordvarmt underbar sommar sedan jag var riktigt liten. Underbart.

 

Som någon sorts grädde på moset fick jag idag träffa Sanna Kallur i samband med presskonferensen inför SM. För en gångs skull blev man lite starstruck. Sanna är ändå en friidrottare man beundrat under väldans lång tid och det är fruktansvärt kul att man äntligen ska få se henne i ett stort mästerskap igen. Och dessutom live.

 

Nu ligger jag här på hotellrummet efter en dag med tidig uppstigning (05.00), tåg till Arlanda, flyg till Umeå, shoppande på stan inför lördagens bankett och sist men inte minst presskonferens på kvällen och lite jobbande.

 

Just det, shoppandet. Banketten krävde tydligen klädkod "kavaj" så lånade en kavaj av Erik igår men behövde till det en kortärmad skjorta (palla en långärmad, räcker att man ska kronka runt i en varm kavaj) och ett par finskor då mina finskor är kvar i väst.

Efter att jag varit på lunch med några kollegor från tiden på GFIF styrde jag kosan mot köpcentret MVG. Jag tänkte först gått till Esprit, men det var tydligen nedlagt sedan ett halvår tillbaka, bara skylten på fasaden satt kvar. Efter ett långt sökande i ett flertal butiker som inte hade kvar ("De har gått åt som smör i värmen!"), alternativt inte hade några snygga, prisvärda eller med bra passform, så återstod en enda butik, KappAhl. Därinne fanns på rea en perfa skjorta, tadaa! Skam den som ger sig, billigt och bra för 200 spänn.

Roligt med skjortan var också att det var en small. Den överraskande känslan som infinner sig när båda expediterna tycker att en small sitter perfa på en. Jag tyckte själv den satt bra, men när en som i princip alltid haft medium prövar en small blir man direkt lite osäker på om ens omdöme är rätt eller ej.

Skor gick lite snabbare att hitta, krävdes bara tre skoaffärsbesök och en hjälpsam expedit som snörade om ena skon och fick en att verka lite efterbliven. Men snäll var hon och skrattade åt mina skämt gjorde hon, precis som övriga jag pratat med under dagen.

 

Sammanfattningsvis är mitt första intryck av Umeå mycket positivt. Jättetrevliga och hjälpsamma människor, fint upplagd stad, lättförstådd kollektivtrafik, flygplats jättenära hotellet, gångavstånd till egentligen allt och en massa fina björkar. "Björkarnas stad" stämmer absolut. Det passar en Björkman!

 

Tävlingarna börjar imorgon efter klockan ett. Då är jag på plats på arenan redo att leverera i mitt sista mästerskap för den här sommaren. Heja våra svenska friidrottare!