Efter en liten gångrunda i Fontin som del i det nya, nyttigare 2014 känns det dags att försöka sammanfatta föregående år.

Egentligen går det inte att på ett bra sätt sammanfatta ett helt år, men jag ska försöka så smått.

 

Året började med att jag och Claes kämpade med C-uppsatsen samtidigt som jag kämpade med lite småtrassel i vänkretsen. Tur var det att vi hade kul ihop jag och Claes, kompletterade varandra i arbetet och jobbade mycket effektivt när vi jobbade (vi varvade mycket med FM, en bra taktik och stämningshöjare).

 

När C-uppsatsen blivit färdig och trasslet retts ut var det dags för praktik. Bland en massa nekande svar (eller inte svar alls) kom två erbjudanden, ett från en idrottsförening i Falun (som jag, Linnéa och Lamptey varit i kontakt med när vi gjorde uppdrag för SISU) samt från Göteborgs Friidrottsförbund.

Först mötte jag upp med den lokala klubben och även om de kändes jättetrevliga och tillmötesgående så kände nog både de och jag att det var bra att jag hade ett andra alternativ då de inte visste hur mycket jobb de skulle kunna ge mig även om jag hade varit en bra resurs.

När jag åkte ner och mötte GFIF kändes allting rätt direkt från första mötet och jag inledde min praktik strax därpå.

 

Praktiken var fantastisk. Då jag verkligen fyllde en lucka som fanns gällande hemsida och information fick jag mycket ansvar och chansen att utvecklas och visa vad jag kunde, något som så småningom ledde till att jag fick vara kvar på timanställningsbasis.

Redan första veckan under praktiken fick jag förfrågan att på ideell basis hoppa in på regihyllan under Inomhus-EM som skulle gå samma helg.

Regihyllan? Vad är det? Kan jag tillföra något där? Ingen aning egentligen, men jag sa ja direkt utan att tveka, en utmaning vad det än skulle vara.

Regihyllan visade sig vara den del som, tillsammans med TV, styr när saker och ting ska starta och så att allt följer tidsprogrammet som satts upp. Min roll blev att vara backup till de som stämde av och ropade ut order, främst på löpgrensavdelningen, men efterhand fick jag hoppa in på alla platser utom kontakten med TV.

Lärorikt främst i mångsidighet och att arbeta under press. Och så fick jag ju se en massa fina resultat (Jungmark, Green Tregaro, Jarder, Aregawi, Tornéus för att bara nämna några).

I övrigt på praktiken höll jag förutom hemsida och artiklar på med policys och annat. Jag var också fotograf en hel konferens i Knistad samt hjälpte till att sammanställa visionsmaterial.

När praktiken var till ända hade jag gott om material till examensarbetet och fick ett VG på det hela. Vid det här laget hade jag tappat all tilltro till skolan och blev högst överraskad och glad över betyget som visade att jag som så många gånger förr avslutade något med flaggan i topp.

 

Slutet på studietiden kändes inte så vemodig som den gjorde förra gången när jag pluggade färdigt som ljudtekniker.

Ska man vara krass var det egentligen bara första året och delar av andra året som var riktigt roliga när jag pluggade nu. Första året var fantastiskt, ett av de bästa i mitt liv. Alla underbara människor, stämningen vi hade.. fantastiskt. Men sedan började folk hoppa av och vi blev färre och färre kvar. En stark kärna, men det blev aldrig samma sak igen.

Sista dagarna med klassen i Falun kändes bara trevlig, alla höll sig lugna och verkade vilja avsluta i sakta mak och säga farväl på värdigt sätt. Inget vemod eller saknande nostalgi, bara trevligt.

 

När examen var avklarad var det sommardags.. eller rättare sagt jobbdags för min del. Nu började arbetslivet på allvar, inte som förra gången jag gav mig ut och hade sporadiska jobb för SR.

Jag var inom en organisation där jag kom in mer och mer i tänket, friidrotten och jobbet. Arbetskamraterna var alla trevliga och stämningen överlag inom verksamheten verkade (och verkar) bara bli bättre och bättre.

 

Min tid inom GFIF har också fått mig att återupptäcka Göteborg. Staden jag tagit för givet så mycket innan och inte riktigt utforskat så mycket som jag borde började växa fast inom mig allt starkare.

När det var dags för årets road trip med Erik och Linus kom vi efter ett tag till Stockholm där jag var på bio och såg på Känn ingen sorg. När jag kom ut från bion var hemlängtan enorm. Aldrig har jag känt en sån stark längtan av att vara hemma i Göteborg. Ja, hemma. Även om jag är uppvuxen i Kungälv känns Göteborg hemma.

Precis som i filmen andas staden en speciell känsla.

 

Nu kom jag in på road tripen. Sammantaget var årets road trip inte alls lika bra som förra. Den började jättebra med två dagar i Fegen, sedan via fina Gränna till en natt vid en stor sjö utanför Gränna och sedan efter ett snabbesök i Linköping, där vi hälsade på Marcus, till en sjö där vi kort misstogs för att vara tjuvkräftfiskare.

Efter dessa fyra nätter åkte vi med kurs mot Stockholm. Här trivdes jag inte jättebra. Dels på grund av filmen som gjorde att jag inte riktigt kunde hantera min smått överdrivet starka hemlängtan och blev alldeles för nere, dels för att vi nu bodde i lägenhet och det helt enkelt inte kändes så road tripigt längre.

När vi lämnade Stockholm efter två dagar satte vi rak kurs mot min lägenhet i Falun. Där blev Erik matförgiftad på O'Learys vilket gjorde att vi stannade tre dagar där istället för två som var tanken. Ännu mer tid som det blev mindre road tripigt med andra ord.

När vi väl lämnade och campade i närhten av Gåsborn började vi alla längta hemåt. Vi hade redan strukit ett antal ställen under road tripen för att kunna vara en natt extra i Stockholm och för att vi var tvungna att vara en natt till i Falun. Campandet den natten blev resans sista. Jag mådde åt helvete med halsbränna hela natten och morgonen och sov sittandes det lilla jag sov.

Vi åkte efter detta raka vägen hem till sommarstugan igen.

Som sagt, början av road tripen var riktigt bra, underbart go med varmt väder och så vidare. Men utvecklingen och slutet blev ganska kasst.

 

Resten av den lilla sommar som återstod efter tripen blev det i princip mest jobb och när hösten kom fortsatte det i stabil takt. Plötsligt var liksom sommaren bara över hux flux.

Jag fyllde 27, en ålder som inte kändes någonting, det bara passerade, precis som när jag fyllde 26.

Jag hade också en reunion i Stockholm med några från Falutiden och vi gick ut och partade en kväll. Intensiv helg för mig som kom samma dag vi drog ut och åkte direkt till Götet dagen därefter. Till skillnad från sommarens besök i Stockholm var jag denna gång på bra mycket bättre humör, trivdes riktigt bra och den enda som mådde illa när vi stack därifrån var min plånbok som fått plågas i Stockholms svindyra uteliv.

Det gjorde mycket att jag ångrade mitt sommarhumör i staden skall sägas. Numer när jag ska ut är det alltid kul som är i fokus. Ingen bitterhet, inget annat, inga diskussioner, bara kul. Det blir så mycket bättre då.

 

Höstens höjdpunkt utanför friidrottsvärlden får sägas vara kryssningen med Uppsalagänget. Vi har gjort några sådana tillsammans nu och till skillnad från förra som blev helt okej men inte mer så blev denna finemang, i alla fall för majoriteten av resenärerna.

Jag hade mäkta trevligt och var glad hela kvällen. Det enda som gick snett var att jag trampade snett det sista jag gjorde under kvällen och foten är ännu inte helt bra (även om det går framåt).

Dagen efter var man lite bakis, men på ett godkänt sätt. Man åt lite övervärderad mat och reste hemåt nöjd med upplevelsen.

 

Resten av tiden fram till nu med jul och nyår har det inte hänt jättemycket mer än jobb. Jag har hängt med Henke några gånger, med familjen en hel del och planerat en resa med broder till släkten i Tyskland (resan går för övrigt i övermorgon, då flyger vi ner!).

Mest av allt har jag tagit mig tid för mig själv och fundera över framtiden och så vidare. Med det menar jag främst att jag är nyfiken på vart jag hamnar boendemässigt så småningom. Jag letar bostad i Göteborgsregionen, men det är som bekant inte helt lätt.

 

Jul och nyår har jag nyligen beskrivit. Båda helger var jättemysiga och bra på alla sätt och vis. Alla var glada och nöjda på jul och maten jag och Linus fixade till på nyår blev prima och uppskattades högt.

Och som jag beskrev så var detta sista julen och nyåret i Dösebacka. Det hela klingade av fint med ett av de finaste fyrverkerierna över nejden på många år.

 

Sammanfattningen av sammanfattningen blir att jag är väldigt nöjd med 2013. Allt har inte varit perfekt, men det är det aldrig. De går upp och det går ner, men i år har det gått bra mycket mer upp än ner.

 

Tack alla för 2013, nu tar vi oss an 2014!

 

 

Årets film: Skitsvårt att säga. Men naturligtvis var Känn ingen sorg en upplevelse. Det känns inte helt rättvist att säga Argo då den är från förra året och jag såg den i samband med Oscarsnomineringarna strax efter nyår. Men samtidigt kunde jag inte säga den som bästa film från året innan. Så jag säger den ändå. Det är svårt att bedöma om man ska säga den bästa man sett under året eller den bästa från året som gått. Andra bra filmer jag sett under året är exempelvis En oväntad vänskap, Johan Falk - Kodnamn Lisa, Hobbit: Smaugs Ödemark, Tsotsi, I taket lyser stjärnorna, Tron Legacy, The Lone Ranger, The Hunger Games: Catching Fire, Cloud Atlas, The Place Beyond the Pines, Das Experiment, Den store Gatsby, Rush, The Devil's Double, Django Unchained, The Impossible, Life of Pi, Palme, Les Misérables, Lincoln. (Alla dessa har jag gett 4 eller 5 i betyg på Filmtipset).

 

Årets låt: Det kommer aldrig va över för mig - Håkan Hellström, med Veronica Maggios Sergels Torg på god andraplats.

 

Årets spel: Hur mycket man än svär över det ibland så är det ändå alltid Football Manager.

 

Årets stad: Göteborg.

 

Årets bil: Brorsans svarta Audi som tar oss dit vi ska, även om den fräser till ibland under hetta och krypkörning.

 

Årets båt: Vår båt, som jag fortfarande inte åkt i, men som jag varit med och plockat upp ur småbåtshamnen i Olofsbo efter en storm som var.

 

Årets roligaste: Början av road tripen samt kryssningen.

 

Årets tråkigaste: Trasslet i början av året.

 

Årets seger: Cupsegern mot Djurgården och 3-1-segern mot AIK.

 

Årets förlust: Nelson Mandela och James Gandolfini.

 

Årets färg: Blåvitt.

 

Årets mål: Tobias Hyséns 3-4 mot Tyskland.

 

Årets match: 3-1-segern mot AIK.

 

Årets sport: Friidrott.

 

Årets resa: Början av road tripen. Även besöket i Mollösund hos Henke var mäkta trevligt.

 

Årets vemodigaste: Även om det inte kändes jättevemodigt just när vi slutade som jag beskrev innan så är det klart att det känns lite att lämna skolans värld för sista gången och tänka tillbaka lite på de bra tider som man haft med massa fina människor. En epok är definitivt över liksom.

 

Årets djur: Piffi naturligtvis.

 

Årets öl: Får nog bli vanlig Spendrups Premium Lager. Öl som faktiskt går att dricka även lite ljummen, därav perfekt road trip-öl.

 

Årets mat: Vilket kött som helst som grillades i somras i princip. Plus O'Learys-burgaren med pulled pork som jag åt i Falun på road tripen. Den var galet god.

 

Årets oväder: När vi just slagit upp tälten vid sjön utanför Gränna kom årets åskoväder. En av blixtarna slog ner bara en kulle bort och fick hela bilen att vibrera.

 

Årets bad: I Fegensjön.

 

Årets konkurs: Den 4:a Gin & Tonic jag beställde i Stockholm som kostade sisådär 150 spänn.

 

Årets komiker: Johan Glans.

 

Årets bok: Ärkeängeln.

 

Årets bästa köp: Min nya mobil som slutligen ersatte min gamla relik. Ovärderlig pjäs i jobbet inte minst.

 

Årets man: Tobias Hysén. Även om han nu drar till Kina så är Tobbe alltid Tobbe och välkommen tillbaka när som helst. Med tanke på allt han gjort föreningen så kan jag bara tycka synd om de småsinta personer som grinar ur nu och kallar honom svikare. Löjligt.

 

Årets kvinna: Blir för en gångs skull inte Tuva Novotny. I år har jag sneglat betydligt mer åt Jennifer Lawrence.

 

Årets vapen: Pennan, alltid mäktigare än svärdet.

 

Årets motion: När jag och Henke kickade boll i Mollösund. När vi egentligen redan var trötta och skulle gå hem kom några småkillar som ville möta oss. Vi ställde givetvis upp. till en början gick det bra, jag ställde mig i målet och plockade det mesta och Henke sprang som en galning på topp och gjorde ett par mål. Därefter tog båda slut totalt. Först Henke så att jag fick börja jobba desto mer i målet och när även jag tog slut fanns inte mycket att göra. Vi fick sedan förstärkning med mer deltagarmässigt jämna lag och i slutskedet tog jag två rusher för att jag verkligen ville göra mål jag också. Den första resulterade i ett värdelöst avslut, den andra i att jag på äkta Richard-vis glidtacklade in bollen i mål. Efter detta la vi ner och släpade oss hemåt. Henke död av allt springande och jag trött och sårig över benen av allt slängande.

 

Årets dryck: Mjölk. Alltid mjölk.

 

Årets tidning: Offside.

 

Årets cykel: Min gamla trotjänare som jag haft i Falun. Nu har den till och med fått en ny sadel (julklapp faktiskt!) som ska på efter att i x antal år pekat nästan rakt upp och varit lagom obekväm, speciellt för herrar.

 

Årets farväl: Förutom till Falun så även till Dexter som man följt i många år nu. Utan att säga för mycket så var sista säsongen väldigt ojämn och mynnade inte ut på ett jättesnyggt sätt. Har fortfarande en känsla av antiklimax.

 

Årets oväntade: Att jag skulle gilla Paradise Hotel så mycket som jag gör. Fin skrattfest ^^

 

Årets serie: Mästarnas Mästare.

 

 

SÅ! Det får räcka med årets, årets, årets. Kommer jag på nåt mer som verkligen måste vara med kanske jag fyller i det senare.

 

Om ett par timmar blir det På Spåret och sedan får vi se.

Imorgon blir det förberedande och packande inför Tysklandsresan.

 

Hej hopp gummisnopp!

 

 

[Kom för övrigt just på att jag inte lagt upp så mycket bilder från road tripen. Får kanske göra det någon dag, men nu får det vara nog med saker i detta megainlägg. Kan vara rekord i längd.]