Sååå... lite andrum!

 

Det blev mycket på slutet nu och det är bara positivt.

 

Hela förra veckan bestod av artikelskrivande, införartiklar av olika slag, till lördagens Grand Prix på Slottsskogsvallen.

 

På lördagen tog jag mig in till elvatiden. Jag skulle börja rapportera i och med förtävlingarna som började 13.00, men av erfarenhet så vet man att saker kanske inte klaffar som man tänkt och mycket riktigt, jag saknade både ström och internetkabel där jag skulle sitta. Detta vållade dock inga större problem eftersom presschefen Göran var fantastisk på att få saker gjorda och såg till att det eldades på hos de som hade hand om nättekniken. Strömkabeln fixade han själv.

 

Jag hade fått en fin position tilldelad mig uppe i tornet vid målgången, samma våning som radio och TV4 som satt på andra sidan balkongen. Därifrån hade jag finfin utsikt över ena kurvan och framför allt höjdhoppsmattan. Stavmattan såg jag bra om jag ställde mig upp ungefär.
När det var dags för rapportering fick jag hjälp en trevlig tränare som ställde upp som min expertkommentator kan man säga. På förtävlingarna hade jag rapporterat till största delen utan hjälp och då gick det helt okej eftersom det som mest var två saker som hände samtidigt, men på huvudtävlingarna pågick lite mer saker än så samtidigt. Tränaren levererade saker från allt som hände på löpande band och jag sållade fram det mest intressanta jag hann med och skrev så fingrarna glödde. Egentligen hann jag i många perioder inte titta upp och uppleva allt som hände med egna ögon, istället levde jag snarare genom tränarens sagda och mina skrivna ord många gånger. Ett idogt jobb, men roligt!

 

Efter rapporterandet, som pågick hela tävlingen utan paus, det vill säga cirka 13 till strax efter 17, så gick jag med raska steg till förbundskansliet. Där printade jag snabbt ut 70 exemplar av utvärderingsformulär till de aktiva, svidade om till skjorta och mummade mig, för att sedan raskt bege mig till Marklandsgatan och ta åttans spårvagn till Korsvägen och Liseberg.
Efter att ha smitit förbi kön in till restaurangen (hallå, jag har ju viktiga ärenden att uträtta här, kan inte stå och vänta på folk som väntar på bord) kom jag in till förbundets bokade bord och placerade snabbt och lätt ut alla formulär på borden tillsammans med pennor. Strax därefter kom min chef med alla aktiva i snällt släptåg. Middagen kunde börja!

 

På Lisebergs huvudrestaurang har jag vart två eller tre gånger innan, alla när det varit julbord. Precis som vid julbord var det även idag buffé uppdukad till oss besökare. När väl de aktiva hämtat mat kunde man börja slappna av och jag begav mig mot buffén. Som bestod av julmat. Typ.

Prinskorvar, köttbullar, en jäkla massa sill och lite annat smått och gått. Fattades bara lutfisken typ. Men det gör inte mig något! Jag älskar både köttbullar och prinskorv, hejsan sommarjulbord!

 

Framåt nio hade himlen öppnat sig ute och viljan bland de besökande att strosa runt på Liseberg var måttlig. Bara några stycken hade försvunnit, resten åkte gärna med bussen hem bums. Så även jag, fast med Grön istället för hotellbussen då.

 

En stressig, men mycket rolig dag avklarad med jobb väl utfört. Över tvåtusen unika besökare på mitt liverapporterande. Då känner man att man gjort något vettigt, något som folk faktiskt kan ha haft nytta av.

 

På söndagen var jag på bio och såg Jurassic Park i 3D. Rätt nice! Jurassic Park tröttnar man aldrig på och gött att äntligen få se den på bio.

 

Idag har jag jobbat vidare och skrivit en sammanfattning av Göteborg Grand Prix. Är man sugen på att läsa den finns den här.

 

 

Nu ska jag ta och se en Johan Falk-rulle. Håller på att plöja igenom dem.

 

Och just det, jag fick ett VG också på examensarbetet. I sista arbetet någonsin på Högskolan Dalarna hamnade jag back on track helt oväntat, som i fornstora dar. Nöjd Richard slutar med flaggan i topp.