Det började en gång i höstas då sistaårseleverna på Högskolan Dalarnas snart nedlagda mediekommunikationsprogram äntligen fick börja jobba med sin uppsats. Efter en lång tid av elände och vetenskapsteori så hade man nu fritt spelrum till det man egentligen kunde ha fått börja på redan efter sommaren.

 

Claes och Richard, en AIK:are och en IFK:are som trots att de representerade var sin sida av landet hade mycket god personkemi, valde att samarbeta med ett ämne som ännu ej var utforskat i hög grad.

Ämnet gällde kort och gott hur AIK:s och IFK:s supportrar kan se på medias rapportering av respektive lag.

 

Då Högskolan Dalarna i allmänhet, och mediekommunikationsprogrammet i synnerhet, vid det här laget inte var direkt kända för att lösa saker efter bästa förmåga så föll det sig som så att de stackars elever som valt mediekommunikationsgrenen med idrottsfokus inte fick vare sig handledare eller examinator som hade något som helst med sportens värld att göra.

 

Vad skulle Claes, Richard och alla de andra idrottsintresserade stackarna göra? Då av erfarenhet klagande på saker av denna karaktär inte kommer någon längre stans än till förklaringen att ekonomin är dålig så fick helt enkelt de idrottsintresserade bita i det sura äpplet och hoppas på att de icke idrottsintresserade ledarna åtminstone försökte sig på att förstå sportens värld.

 

Efter en tid av arbete var det så dags för den slutliga punkten på uppsatskursen: opponeringen.

 

Opponeringens deltagare bestod av ett antal nervösa elever samt handledare och examinator.

Efter en första, mycket hyllad, uppsats utan idrottsfokus kom därefter Claes och Richards uppsats på dagordningen.

Mycket sades från examinatorns håll. Vissa grejer rent onödiga, vissa grejer hyfsade och några få saker konkret användbara och bra.

Claes och Richard bemötte examinatorns argument, båda parter tog god tid på sig och fick sagt det de ville säga. Det hela ledde sedermera till att en av de övriga uppsatsförfattarna postade en uppdatering på facebook med raden "Bödeln från Stockholm vs. Richard Groucho Björkman", en reflektion som sammanfattade ganska väl att det rörde sig om en smärre debatt än ett rent lyssnande på vad som sades.

När Claes och Richard själva opponerade en stund senare var tongångarna annorlunda från examinatorhåll. Då lyste denne nästan upp och instämde med i princip allt som de två eleverna hade att komma med. Detta ledde i sin tur till en vänligare ton från examinatorn i det betygssamtal som sedan följde efter avslutad första halva av lektionen. Snacket gick bra och parterna skiljdes på relativt god fot med varann. Eller rättare sagt på respektfull fot.

 

På vägen från skolan diskuterade Claes och Richard vad som faktiskt försiggått de senaste 2,5 timmarna. Sammantaget var det inga jättestora saker som skulle ändras, det hade bara tagit osedvanligt lång tid för examinatorn att få ur sig allt hon ville ha att säga.

Att det obefintliga sportintresset spelat in rådde ingen större tvekan om då såväl efterföljande grupp med sportfokus småsågats som rapporter givits om liknande beteendenden på tidigare opponeringar.

Claes och Richard sammanfattade det hela med att rätt folk ska vara på rätt plats.

 

Efter att Claes och Richard skilts åt på stationen, då Claes skulle på praktikmöte i Stockholm, så släppte Richard alla större tankar på uppsatsen. Det var ju trots allt inte mycket värre än vad man kunde förvänta sig här.

Märkligt bedömande lärare är inget nytt, det hade man upplevt många gånger. En varierande, oftast låg, nivå på Högskolan Dalarna är som vanligt, vardagsmat.

 

Istället tänkte Richard mer på hur han var förr. Hade det hela skett för 6-7 år sedan, med mindre än den erfarenheten han samlat på sig tills idag, så skulle opponeringen se helt annorlunda ut. Då skulle han gått in i en segdragen och hätsk debatt med examinatorn i fråga och vart fly förbannad för alla mindre bra åsikter som denne hade.

Men tiden har gått, Richard har lärt sig att det inte är någon idé att ödsla för mycket energi på strunt. Det är bättre att fixa småsakerna så det blir klart och sedan inte tänka mer på det. Självklart ska man försvara om det är alltför irrelevanta saker, vilket ju Richard och Claes också gjorde, men i övrigt var lugnet ganska närvarande i Richard Björkmans kropp.

 

Efter ett besök på Systembolaget åkte Richard hem till sig och kopplade sin dator till stereon. Skoldagen var över och snart hördes hög och god musik strömma ur högtalarna på Kopparvägen 49B som en uppvärmning inför kvällen och natten som skulle tillbringas i glada vänners lag.

 

"Livet är för kort för att bli upprörd någon längre stund." tänkte Richard och log hult.