Årets road trip hade höga förväntningar på sig. I år skulle vi, jag, Erik och Linus, vara ute på vägarna cirka två veckor istället för en som förra året. Den stress som vi ibland fick förra året där man kände att man var tvungen att snabbt packa ihop och dra för att hinna till nästa mål skulle i år undvikas.

 

Vi utgick från Olofsbo och första målet på resan var precis som förra året Fegen, detta eftersom vi trivdes så bra förra året på den eminenta badplats vi hittade, den kändes nästan som en privat strand.

På vägen mot Fegen stannade vi och handlade i Ullared, också det en repris på förra året. Varför inte fylla på depåerna med allt billigt mojs som kan tänkas behövas liksom?

Handlandet gick bra, sånär som på en kort stund när vi alla lyckades försvinna från varann, fastän vi var alldeles i närheten allihop. Jag och Erik återfann snabbt varandra, men Linus hade försvunnit från jordens yta.

Efter en stunds letande hörde vi plötsligt ett utrop: "Richard och Erik till informationen där Linus väntar". Vad kunde vi göra mer än att skratta och smått skämtsamt förbanna min käre bror?

 

 

I Fegen slog vi upp tält nummer 1 precis som förra året och det nyinköpta tält nummer 2, Eriks tält, precis bredvid. Förra året sov vi alla i tält 1, vilket i och för sig var bra för att hålla värmen, men också mycket trångt.

Eriks tält var en klass för sig. Redan efter första användandet hördes svordomar, klaganden på kyla, att man såg allt genom väggarna samt att något hade krupit på honom under natten. Lägg därtill att hans tält hela tiden såg ut som om det skulle antingen blåsa iväg eller falla ihop i en hög så förstår ni att den gode Erik inte var helt nöjd över sitt köp. När han senare också hittade den megaskalbagge som tydligen vart hans krypande kompis under natten lät heller inte mördarblicken vänta på sig. Herr Skalbagge dog en snabb död.

I övrigt var Fegen prima, vädret fint, badvattnet skönt och stämningen god. Vi trivdes så bra att vi i år bestämde att stanna två nätter istället för en.

 

Nästa stopp på resan var Hok där vi tänkte campa någonstans. Dock ändrade vi oss på vägen eftersom vi stannat en dag extra i Fegen och körde istället vidare direkt mot Gränna via Jönköping. Jönköping är för övrigt ingen charmig stad. Rörig wannabe-storstad snarare. Men vem vet, det kanske är jättetrevligt att bo där?

Gränna var det främst jag som tjatade om att vi skulle åka till eftersom jag var där som liten med skolan och mindes det som mycket mysigt. Jag kan inte påstå att jag kände igen mig alls vid detta besök, men mysigt var det definitivt fortfarande! Där skulle jag gärna kunna bo.

 

Efter käk i Gränna åkte vi mot Tranås och letade badplatser att campa vid på vägen. Från vår egen husmeteorolog hemmavid, allmänt känd under resan som Väder-Pappa, fick vi kontinuerliga rapporter om hur vädret skulle bli enligt flera hemsidor. Dagens väder skulle snart bli katastrof och vi började därför leta campingplats mer och mer ivrigt (notera att campingplats för oss alltså inte innebär någon fet betalcamping, vårt ledord är allemansrätten).

Helt plötsligt hittade vi en på kartan utsatt badplats. Skylten vid vägen var liten, men vi hann se den och Linus tvärnitade och svängde in på den lilla vägen mot sjön Noen. Detta var tillsammans med beprövade Fegen definitivt den bästa platsen på hela resan.

Vi slog upp tälten illa kvickt och hann sedan ta skydd innan regnet började ösa ner. Vi tog dock inte skydd i tälten eftersom det skulle bli världens åska enligt Väder-Pappa. Jag slängde mig in i bilen medan Erik och Linus slängde sig in i ett badomklädningshus. Efter en stund tog dock även Linus skydd i bilen då åskan tilltog alltmer.

Det var den värsta åskan jag upplevt på år och dagar. Tre blixtar slog ner väldigt nära, varav en verkade vara bara över åsen till vänster om oss. Galen knall som skakade bilen.

Till slut avtog dock allt oväder och vädret blev gött igen. Dessvärre innebar ju all väta att massa vidriga insekter tittade fram och ville ha vårt blod och surra i våra öron. Efter några timmar med grillande och snackande gick vi och la oss.

 

Dagen efter väcktes vi 8.30 av att det kom barn med föräldrar och skulle bada. Say what?? Vem fan åker och badar denna tid på dygnet?? En stund senare kom ännu fler barn och föräldrar. Linus påpekar då att han såg någon poster om att det skulle hållas simskola där, men att han inte kollat vilken tid. Tydligen var denna tiden 9-10. När vi väl gick ur tältet var hela badplatsen full med ungar, föräldrar och lite simledare. Massa skratt, bad och sånger som sjöngs. Go'morron!

Vissa muttranden hördes från ignoranta föräldrar "Campa på en badplats..?". Tydligen inga älskare av allemansrätten. Många såg dock glada ut och en mamma kom skinande och pratade med oss då och då.

När alla försvunnit efter 10 badade vi och packade sedan ihop oss för nästa mål på färden, Linköping.

 

I Linköping skulle vi hälsa på Marcus, min gamle vän från ljudtiden. Vi svängde dock inte av så att vi kom direkt till centrum utan tog första bästa skylt där det stod Linköping och hamnade då i Gamla Linköping, det vill säga Linköpings bevarade gamla kvarter. Här tog vi en liten promenix runt och kikade på den fina omgivningen innan vi käkade på en pizzeria utanför.

Efter besöket i Gamla Linköping var det dags att bege sig mot Marcus på allvar. Problemet var dock att det var smått omöjligt att ringa till Marcus telefon. Var det inte upptaget så fick man beskedet att numret "kan vara svårt att nå" eller att det typ inte fanns. Nahe..? SMS gick dock bra, och då kunde Marcus ringa upp istället när han såg det. Jag fick tag i Marcus en gång just när vi kom till Gamla Linköping, men sen var det stopp ett tag.

Innan vi fick tag i Marcus en andra gång fick jag syn på en busshållplats där ändhållplatsen skulle vara där han bodde. Kalas tänkte jag och bestämde att vi helt enkelt skulle följa hållplatserna så kom vi ju rätt!

Tanken var god och fungerade hyfsat även om vi fick vända några gånger då busslinjen gått åt ett annat håll än det vi chansat på, men sedan ringde Marcus upp och började guida oss istället.

Marcus guidning ledde oss in i centrum och vi fick snart för oss att Linköping ohotat är rödljusens stad nummer ett. Rödljus hela tiden som tog eoner att vänta vid. Lägg därtill att det var vägarbete och mycket varmt ute och Linus stackars Audi började må dåligt. Plötsligt började nämligen Audin att, precis som förra året, ryka..

Den ärkekorkade vägarbetsmannen vägrade låta oss parkera på den lediga ficka som fanns bredvid kön trots att det tydligt kom rök från huven och vi fick istället snällt vänta till efter nästa äckliga rödljus innan en hyperstressad bror kunde svänga in på Linköpings tågstations parkering. Vi parkerade snitsigt på någon parkering märkt "Europcar". Vår bil är mäkta europeisk, finemang.

Det som rök var inget farligt, bara precis samma sak som föregående år, alltså att kylarvattnet kokat över, ett fenomen som tydligen uppstår efter krypkörning/körning i låg hastiget. Bilen fick lugna sig ett tag, Linus fyllde på kylarvätska och sedan satte vi kurs mot Marcus igen.

 

Ett cykelbud åker förbi i Gamla Linköping som om tiden stått stilla.

 

Efter ännu en liten stund med krypkörning och röda ljus började min bror bli något irriterad och svängde istället in mot första bästa parkeringshus och tyckte vi skulle gå till Marcus därifrån. Vi tog en biljett i entréautomaten, bommen gick upp, Linus parkerade och jag försökte ånyo få tag i Marcus (vi lade på luren efter att bilen börjat koka).

Solen började nu också dala mer och mer och en viss stress fanns hos delar av sällskapet som ville hinna till campingplats och slå upp tält innan mörkrets fall.

Marcus ringde upp och förklarade att det säkert tog en halvtimme att gå från stan till honom. Detta var inte acceptabelt och vi hoppade åter in i bilen efter vårt livs kortaste parkeringshusbesök. Då uppstod nästa problem när vi skulle ut ur parkeringshuset.

Eftersom vi varit där inne så kort tid ville bomautomaten trilskas och förkunnade när vi stoppade in vår biljett att vi skulle kontakta kassan. Kassan..? Inte ett spår av någon kassa.

Erik hoppade ur bilen och sprang med bar överkropp genom parkeringshuset och försvann runt ett hörn. Snart kom han springandes tillbaka och sa att han behövde tolv kronor. När han fått dessa försvann han igen och kom sedan joggandes ännu en gång genom lokalen och meddelade att det nu var betalt i någon maskin och kostade typ 3-4 kronor. Värd parkering.

Nåja, nu fungerade det att stoppa i kortet, bommen gick upp, och vi nådde efter lite letande ändå fram till Marcus.

Eftersom klockan nu var så mycket så blev det ett ganska kort besök. Vi snackade lite, kollade kartor och gick och handlade alla fyra, sedan var det dags att ge sig av innan det blev för mörkt.

Efter lite irrande hittade vi till slut en badplats strax nordväst om Finspång (en stad där invånarna för övrigt var väldigt trevliga och hjälpsamma). Enda problemet med denna badplats var att en låg precis bredvid vägen, men annars var det inget att klaga på. Man sov helt okej trots att bilar körde förbi väldigt nära då och då.

När vi var klara med tältuppsättningen och börjat grilla kom en bil till parkeringen och en man kom gåendes emot oss med en ficklampa i högsta hugg. Mannen kom fram till oss och lyste oss alla i ansiktet och undrade vad vi gjorde:

- Grillar lite! Du ska inte ha en korv?

- Nej tack! Ni gör inget annat då?

Vadå, tänkte vi, annat? Som vadå, något olagligt? Röker på eller? Är han någon polis? Sen såg vi att mannen visade upp en bricka som förkunnade att han var fiskevakt.

- Ni fiskar inte kräftor..?

- Kräftor..? Näe, haha.. vi bara grillar och campar här över natten!

- Ja, okej!

Fiskevakten var trevlig och insåg rätt snabbt att vi inte direkt var några kräftfiskare. Jag såg väl mest tjuvfiskig ut i mina gröna gummistövlar, gröna luvtröja och grönvita keps, men Erik, med sin hiphop-keps, kommer väl knappast med på omslaget till nästa nummer av Jakt & Fiske.

Jag frågade om man fick fiska annat och det var helt okej, men det fanns mest gädda där. Sedan tackade vakten för sig och försvann iväg i natten.

Efter detta tog vi ett par groggar, snackade, översatte textrader från engelska till svenska på Eriks hiphop-låtar som spelade samt tittade på stjärnorna innan det var läggdags. Dagen efter for vi mot östligaste destinationen på resan: Stockholm. För övrigt fiskade vi innan vi stack. I ösregn. En kvart. Det enda nappet som någon fick var jag: en bit vass. Sen sket vi i fiskandet.

 

Exempel på översättning mitt i natten som blir roligare på svenska (det mesta blir roligare på svenska):

"Crazy brothers know his name!" - "Galna bröder vet hans namn!"

 

Nästa inlägg blir andra och avslutande delen av denna road trip! Tjo!