Inte humörmässigt, men lite fysiskt.

Vaknade upp imorse med en sån där otroligt härlig känsla i ena inre näsöppningen (om ni förstår hur jag menar), så som man kan få om man legat och snarkat och irriterat luftvägen liksom. Så tänkte att det var därför, att det går väl över så småningom.

I övrigt var jag bara väldigt trött fortfarande efter helgen.

 

Väl på jobbet var det inga större problem fram till halv elva ungefär strax efter jag lagt ut en nyhet på hemsidan. Då började jag känna mig snurrig och luftvägen irriterade fortsatt. Det blev inte bättre och jag stack därför hem efter lunchen (för övrigt en mycket skön lunch ute i den värmande solen).

 

Har nu druckit ett par koppar te och vips har halsen lindrats i alla fall. Snurrandet har också lagt sig och jag är nu bara mest trött. Får ta och lägga mig småtidigt helt enkelt.

 

---

 

I övrigt stör jag mig på de som stör sig på att bombandet i Boston uppmärksammas och gör folk ledsna, de som kommer med uttalanden typ "Men om det hade smällt någonstans, typ i Sydafrika, hade ingen brytt sig".

Kom igen! Klart folk bryr sig. Jag är ingen USA-älskare, men det spelar väl ingen som helst roll vart det smäller, det är lika jävligt ändå när oskyldiga drabbas och det är jag ganska säker på att de flesta andra också tycker. Det som gör att just detta uppmärksammas en hel del är ju också för att det är i det sammanhang som det är, ett större idrottsevent, något som ändå är relativt ovanligt.

Vi i Sverige påverkas indirekt också med tanke på att vi ganska snart har världens största halvmaraton som går av stapeln, GöteborgsVarvet. Nu tror inte jag att det kommer att vara någon fara för Varvet, men detta får ändå säkerhetstänket att stegras ytterligare och vissa kanske i svallvågorna av händelserna i Boston väljer att dra sig ur av rädsla för att sådant sprids hit. Då har idrotten skadats, det får inte hända.