Tillbaka i Svea Rike efter en vecka i Tyskland. Mäkta go resa att få komma ner igen och hälsa på där nere.

 

Lite kortfattat: Jag har käkat en massa god mat, spelat sällskapsspel, skrattat, druckit öl & annan spirituosa, slappnat av, fått reda på VG-resultat på tenta, läst ut Aldrig fucka upp, spelat sedvanlig kegelbahn, fikat en massa, handlat whisky, knappt vart på nätet, mestadels inte haft koll på klockan, samt lekt med kusinbarn.

 

Det sistnämnda kan jag utveckla lite gällande sista gången för veckan när jag och Linus gick och hälsade på kusinbarnen (på Tysklandsresorna bor min närmsta familj alltid hos min faster, men kusin Caroline med familj bor bara något kvarter bort på gångavstånd, nära och bra).

Det blev som det brukar, Linus fick leka med den äldste, Benjamin (11 år), och jag med den yngsta, Linnéa (åtta år). Detta innebär att Linus fick sitta lugnt och stilla och spela online-spelet Cactus McCoy på Benjamins dator medan jag fick leka "Mamma, pappa, barn" med Linnéa.

 

Linnéa är en bestämd liten glad tjej med mycket fantasi och energi. Vi drev en Styling-salong, hade inte mycket pengar och 3-4 barn (jag förstod inte riktigt om den minsta var ett fjärde barn eller en docka till det tredje barnet).

Efter en stunds stylande, barnmatande och handlande dög inte längre Linnéas rum som lekplats. Vi skulle nu bege oss till husvagnen som stod parkerad på uppfarten. Jag hade tidigare tagit av mig min tröja och tänkte nu att "Jaa, men inne i en husvagn är det ju inte så farligt kallt, jag hänger bara på."

Väl redo att gå ut hittar dock inte Linnéa nycklarna till husvagnen. Istället ska vi bege oss till garaget; "Hmm, jaa, men det är ju också inomhus, är nog bara lite småkyligt, skit i tröjan."

Linnéa öppnar strongt den breda garagedörren och spatserar in, enbart för att hämta en gammal sliten barnvagn/dockvagn, sedan var vi färdiga där och ska tydligen leka utomhus; "Hmmm.. det blåser som fasen.. men äh, det är väl bara en snabb runda vi ska gå på gatan, än fryser jag inte. Det går fort!"

Visst gick rundan snabbt, men skulle vi sedan gå in? Nähe då, vi skulle leka i trädgården på baksidan huset..

 

Vid det här laget sket jag ärligt talat i om det blåste halv storm eller inte, jag orkade inte rusha in och hämta tröja, kunde lika gärna leka vidare, kroppstemperaturen hade börjat anpassa sig. Bara att hålla sig sysselsatt!

Jag fick order om att sätta upp en gunga som låg i Linnéas och Benjamins trädkoja medan Linnéa gick och hämtade filt och kuddar att inreda kojans golv med.

Jag insåg snabbt att den gunga jag skulle sätta upp var i bra skick ungefär hösten -95 och numer bestod av två halvmjuka brädbitar med rostiga, vassa skruvar stickandes ut överallt och två ihoptrasslade nötta rep. Istället för att sätta upp detta schabrak så tog jag loss det ena snöret och hängde upp en korg som två av dockbarnen låg i som en barngunga så hade jag i alla fall gjort någonting.

 

När Linnéa kom tillbaka och kojgolvet var inrett så "åt" vi mat som vi "grillade" en stund. Nu började det kännas dags att gå in tänkte jag. Det tänkte Linnéa också, men inte in i huset utan in i kojan eftersom det nu var dags att gå och lägga sig för den fattiga familjen.

I kojan fick Linnéa ligga på den stora dynan medan jag la mig rätt på golvet men i alla fall fick den stora kudden. Filten brydde jag mig inte om, den hade inte räckt till båda ändå så jag såg till att hon hade så mycket av den som möjligt medan jag hade den ungefär täckande bröstet och halva benen.

Efter detta låg jag bara där med vänstra armen under huvudet och andra armen om Linnéa som låg under täcket med huvudet på mitt bröst.

 

Någon kvart senare när Linnéa höll på att somna kände jag att det var dags att lämna den småkyliga och väl genomfläktade kojan och gå in på allvar innan framför allt jag riskerade förkylning.

Leken var slut och jag och Linus vandrade hemåt. Nu hade jag både tröja och jacka. Det var mycket skönare än bara t-shirt.

 

 

Lite bilder från veckan: