Bara sett tre avsnitt av tretton (eller jag har gjort det när detta inlägg är färdigskrivet, just nu när jag börjar är det en av otaliga reklamer i det andra avsnittet..) av nya "Robinson".

Reflektioner hittills? Framför allt är jag arg över att jag började kolla. Nu måste man ju fortsätta. Fan.
I skrivande stund vann åtminstone laget jag redan håller på den första tävlingen. Alltid något.

I övrigt är produktionen ofta löjeväckande. Ljudet är flera gånger dåligt klippt (avhuggt) och man använder gärna ett citat som sagts flera gånger om.
Sämst är det otroligt töntiga inledande gällande killarnas intåg i tävlingen då de kommer ur ett flygplan och körs direkt till fängelset för att de saknar visum.. jag menar.. seriöst? Så jävla fjantigt. Det är ju så äckligt uppenbart att det hör till produktionen. Som att TV4 skulle missa att informera om visum liksom och att man får ha kamerateam med sig i fängelset.. mm, säkert.. Allt för att göra "bra TV" vilket ofta i dagens TV-värld betyder "kass och överdriven TV".

En annan sak jag aldrig förstått i alla säsonger av Robinson är folk som hoppar av för att det "inte var deras grej" eller "saknar folk och liv hemma".. jag menar kom igen, vafan sökte ni för då? Om det inte är er grej att överleva i naturen och ta er an ett äventyr så sök inte, lämna platsen åt någon annan och parkera baken hemma istället! Och om ni måste hem för att ni saknar familj o.s.v. så.. snälla, det håller på i 42 DAGAR, inte veckor, månader eller år!
Visst, har ni folk hemma som är svårt sjuka eller liknande eller små barn så är det fullt förståeligt att man saknar dessa, men då skulle man enligt min mening inte åkt från början.
Heja Paolo Roberto i vilket fall som alltid ställer folk med dessa tankar mot väggen.

Det som gör att jag aldrig sökt till Robinson är främst att jag inte vill ha en kamera uppkörd i ansiktet vart jag än går. I övrigt skulle jag inte ha några problem med det hela. Visst, jag skulle störa sönder mig på folk och hata illojaliteten som finns i "spelet" men att vara borta hemifrån i 42 dagar? Lätt. Överleva på lite mat? Visst. Delta i en massa påfrestande tävlingar? Med en stark vilja, inget annat, det är det jag alltid levt på. Jag kommer defintivit inte vara den som är bäst, men jag kommer komma långt på min envishet.

Men nu handlade detta inte främst om mig utan om årets Robinsontävling. Redan efter två program har två damer hoppat av och det är självklart inte de jobbigaste två. De jobbigaste två får man la dras med ett tag till är jag rädd, brukar vara så. Och då har inte ens killarna presenterat sig i tävlingen på allvar än, det är bara massa kvinns som tampas än så länge. Förvisso trevligt ur ett skönhetsperspektiv (jaja, så hade ni tjejer också sagt om det varit tvärtom ^^), men blir ju inte så bra dynamik.

Och där kom jag in på avsnitt tre! Intressant..

[Gööh, får snart damp på de två töntarna i ena laget, Louise och Sana. Såna jävla trähattar. Skulle nog orka umgås med dem i max fem minuter. Deras humor är ungefär lika rolig och fyndig som en debatt om sågspånskompostering.]

Första mannen som hamnade i ett lag har åtminstone ett fräsigt namn, Love Jarl. Låter som en gammal slagskämpe från medeltiden.

Är en väldans massa skånska tjejer med känns det som, tre från Helsingborg och två från Malmö. Ingen från Götet. Bland grabbsen finns en från Stora Höga och en från Onsala. Alltid nå't.

Jaha, grabbarnas första tävling blir att springa nakna. Också töntigt. Varför? Jo främst för att skulle det ens komma på förslag om en sådan tävling åt andra hållet, att tjejerna skulle göra det, så skulle det garanterat bli ett jävla liv. Men nu är det killar så då kommer det förmodligen inte sägas speciellt mycket om ens något. Höhö, kul liksom..
Om jag hade sprungit naken själv? Självklart, jag hade ju vart så illa tvungen, ge upp är inget alternativ. Är jag med i leken får jag leken tåla. Men jag hade inte uppskattat det och ser fortfarande väldigt lite humor i det hela.

Och jo, jag har humor. Ganska gott om det som ni borde veta vid det här laget. Men jag är också ganska observant och inte helt jävla pantad.

[Segerraden fortsatte just nu i tredje avsnittet för det starka laget utan de två trähattarna.]

Slutligen, vad jag saknar mest med de senaste säsongerna av Robinson: det gamla ledmotivet och den pampiga musiken emellan från The Rock som användes i flera år. Vad var det för fel på det ursprungliga introt liksom? Dagens är värdelöst. En intetsägande rocklåt, jahapp liksom. Var är det episka och storslagna?

Nå, nog om detta. Nu har jag haft mitt Robinsonklageri för ett bra tag framöver här.