Nu har man pratat med föräldrar som varit bortresta nere i Europa ett litet tag och det känns bättre.

Precis som jag själv vet och även Linda påpekat beror mina humörsvängningar senaste dygnen inte på olyckan i sig, det var liksom någon form av allmänt missnöje som släppte bara. Jacket i pannan var droppen som fick mycket att rinna över.

Ska inte spamma inlägg här så mycket under den närmsta tiden, lovar.

---

Hur länge överlever en blogg i snitt? Har ju haft denna sedan våren 2008, det är ändå ett litet tag. Med tanke på hur mycket jag skrivit av mig här på senare tid så börjar jag undra om det är värt det. Jag är inte längre den mer "privata" Richard jag var. Det börjar kännas lite.. skumt på något sätt.

Kanske ska man bara lägga om inläggens karaktär. Ändra det nuvarande personliga till någon annan form av personliga saker.

Vi får se. Just nu så känns bloggandet här bara lite.. ja. För mycket.