Är ganska så mycket på botten som man kan komma just nu. Självklart kunde det gått värre, men det är så onödigt, så irriterande, så korkat. Man undrar vad man gjort för att förtjäna det liksom, vad för ont.

Jag slår inte barn, jag undviker bråk, jag gör vad jag ska i skolan, jag är trevlig och rolig.. liksom vad har man gjort?

Det är i såna här lägen mer än mer än många andra man inte vill vara singel så att man har någon som håller om en och säger att allt blir bra igen. Vi killar behöver också det ibland.

Nu sticker jag in i filmens värld ett bra tag. Där är det tryggt. Basta.