Borta bra men hemma bäst?

Igår gick jag över till en vän i klassen för att kolla på Champions League.
Jag vandrade in i trapphuset och upp till översta våningen där jag plingade på dörrklockan.
Ingenting händer.
Plingar igen, väntar på att någon ska ropa - här fungerar det så när vi besöker varandra att antingen plingar man på och bara öppnar, eller så plingar man på och väntar på att höra någon ropa in en, eller också plingar man på och väntar i godan ro tills någon öppnar om man inte hör någon ropa - men ingenting händer fortfarande.

Är de på balkongen och röker?
Plingar jag inte tillräckligt hårt?
Har de en hög ljudvolym?
Är de mitt uppe i ett intensivt möte i FIFA 12?

Efter att ha väntat en stund till öppnade jag helt sonika dörren som var olåst och traskade in.
Helt dött. Inte en människa där, men tänt överallt.

Jaha? Är de på balkongen ändå? Näe, dörren är stängd.
Toaletten? Näe, dörren är öppen.
Hmm, vafan..
Har de rövats bort?

Det enda sällskap som uppstår är när jag traskar in i köket och en svärm bananflugor hälsar mig välkommen.

Ringer till mannen som bor i lägenheten och undrar vad som försiggår; "Vi är på Willy:s!" blir svaret.
Jahopp. Spännande, egen lägenhet!

Hämtar ett glas med is, slår mig ner i soffan och häller upp en whisky, sen börjar jag läsa TP-frågor för mig själv.

Efter en stund vandrar kamraterna in och Champions bevittnas.

Vid tolv-snåret traskade jag till min egen lägenhet igen. Tack för lånet av din en stund mr. S, men jag trivs bra här.

Kommentarer

Kommentera bums här:

Edert namn:
Bli stammis?

Mail:

Bloggadress:

Kommentar:

Trackback