Det ordnar sig

Jag nämnde den forne mycket blyge och timide Richard i veckan, hur han utvecklats till idag. Nytt exempel:

Förr när jag gick och handlade var något av det pinsammaste som skulle kunna hända om man kom fram till kassan och inte hade råd att betala. Antingen att man hade glömt pengar, inte hade något på kortet så man skulle få stå och ladda det medan alla tittade på (har faktiskt hänt en gång, det var mindre kul), eller att man helt enkelt hade för lite pengar.

Jag är rätt bra på överslagsräkning och har egentligen alltid råd med det jag tänkt mig när jag är i affären och väl kommer till kassan, så rädslan för ovanstående är mer i förebyggande syfte för att det inte ska kunna hända.

Så kom då idag, när jag som vanligt gick runt och överslagsräknade och plockade på mig saker på Willy:s. Denna gången var det dock något inom mig som plötsligt inte brydde sig så jättemycket, som nästan visste säkert att det skulle ligga på gränsen eller kanske över vad jag hade med mig.

Väl i kassan lade jag därför upp det sist som jag minst behövde och kunde plocka bort i värsta fall.
160 hade jag och 176 kostade det. Resultat? Fick plocka bort tre av fyra Powerking. Då hade jag också råd med en kasse som jag glömt bort helt innan.

Känslan av stor pinsamhet som borde uppstått fanns inte alls. Det var mer "Ja ja, så kan det gå!" och inte en massa sura miner från vare sig snubben i kassan eller folket bakom som jag förr befarat. Det var inte svårare än att de tre energidryckerna plockades bort, sen betalat och klart, hej då!
Man är väl ganska mycket tryggare i sig själv nuförtiden antar jag.


Vad jag vill komma fram till är att man inte ska gå runt och oroa sig för mycket för småsaker i livet. Det är inte hela världen om något inte går helt felfritt, men kommer vidare ändå.



Kommentarer

Kommentera bums här:

Edert namn:
Bli stammis?

Mail:

Bloggadress:

Kommentar:

Trackback