I måndags kväll hade jag sorg (och har det fortfarande egentligen). Skådespelaren Per Grundén dog, 88 år gammal.
Vem det är? Om jag säger Wall-Enberg borde det ringa en klocka.

Det kan låta fånigt men Per Grundén har, främst genom sin roll som ärkeskurken i Jönssonligan, varit en av många personer som man ändå sett upp till i någon mån under uppväxten. Han bidrog liksom till många skratt och en av de humorinsatser som jag rankar väldigt högt som en av delarna som format en.
I och med Grundéns död försvann också det sista lilla mikroskopiska hopp (Ulf Brunnberg har redan uttalat sig nyligen om att det var ett avslutat kapitel, men ändå) man hade om en ny och absolut sista Jönssonfilm. En film utan den äkta Wall-Enberg känns otänkbart.

Även om det i Jönssonfilmerna är främst Harry som jag ser som absoluta nummer ett så är alla de andra runtomkring minst lika viktiga. Sickan, Vanheden, Busé, Biffen, Wall-Enberg..

Många har idoler i figurer som Gandhi, Martin Luther King osv och visst, jag också i viss mån, men personer som jag aktivt placerar högt på listan över sådana som påverkat mig positivt är väldigt ofta komiker eftersom jag tycker något av det viktigaste i livet är att ha roligt. Således kan ni kanske förstå att jag ägnar Grundén ett helt inlägg.

Alla har vi våra delar vi ser som viktiga i livet :)

Senare blir det nog till att se en Jönssonfilm som en liten hyllning.