Så var man då på allvar 25 bast. Knepigt. Konstigt nog känner jag mig inte lika åldrande och gammal som för bara något halvår sedan. Då hade jag sedan länge den konstiga känslan av att vara nästan gubbe (vilket ju är helt sinnes när man är typ 23-24).
Nu känner jag mer att vafan, 25 är ingen ålder. Visst, det är närmare 30 än 20 nu och tonåren är en sedan länge förlorad tid, men det betyder väl inte att man inte kan känna sig ungdomlig och leva livet fullt ut för det?

Idag har den olidliga orkan drabbat en och man har varit bakis. Lagom kul när man just ska säga hej då till sin bäste vän när han är på väg ut genom dörrn för att ta sig till tåget och man känner "Hurk! Det här går inte! Måste till toan och...!" Måttligt skoj. Men, men, det blir inte alltid som man önskar.
Framåt sena eftermiddan släppte bakisheten och istället började jag känna mig krasslig i halsen. Alltid är det nå't!

Gårdagen och kvällen/natten var i alla fall lyckade och jag tackar för sällskapet!

Presenter idag har varit bl.a. pengar från mormor, "En himla många program" av Henke och en mystisk alkoholhaltig dryck med en växt i flaskan från kusin i Tyskland. Dessutom har jag ju sedan tidigare fått glasögonen av moder och fader.

Nu ska jag surfa runt lite till, snacka med folk på fb samt kanske spela lite fm. Imorrn blir det handlande (om csn-pengar behagat infinna sig), bokande av tvättid samt göra sig av med det ofantliga diskberget som kom till under gårdagen.

Tjo!