Känner att jag inte är världens mest sociala varelse just nu. Det är ganska självvalt.
När Richard blir sjuk så är liksom sociala aktiviteter inte det som ligger på första plats.
Det är inte min mening, men blir jag sjuk så vill jag mest låsa in mig och tycka synd om mig själv, det är så jag funkar.
Ingen mening med att andra ska behöva råka ut för min grinighet i onödan liksom.

Kört fm i flera dagar med herr Erik. Ska inte säga att jag tröttnat på varken det eller att slappa, men förkylningen gör ju sitt så att man bara kan "njuta" lite halvt.

Nä, nog nu med klagande. Grinputte, det är jag det.