Försöker att inte hamna där. I början hann man inte, man var tvungen att vara positiv och social, vilket kändes prima! Sen var man tvungen att bli seriös och göra hemtenta och inte tänka på annat. Nu när man har lite tid..?
Näe, då låser jag in det ändå. Känns skumt, ovant.

Vetifan var nyckeln är. Antingen har jag gömt den själv och glömt bort den, eller så har någon annan gömt den, eller så så ligger den utspridd i bitar och väntar på att pusslas ihop. Förmodligen är det en märklig kombination av alla.


När jag blir grubblande i stil med det som just skrevs kan folk kan misstolka och tro att man enbart mår riktigt dåligt, men jag vill påpeka att så inte är fallet.  Det är mer något mellanting eftersom det inte heller är i absolut lycka jag befinner mig. Det känns okej liksom, något konstigt varken eller som jag inte är van vid. När det gäller Richard så brukar han vara antingen svart eller vit, inte grå.

Well.. vad ska man skylla på? Tiden förändrar så mycket. Ena dagen är du 15, har inga egentliga bekymmer mer än läxor som ska in i tid. Du tror du kan så mycket, vet så mycket om hur saker fungerar. Sen går tiden och långsamt kommer förändringen. Saker som man trodde på när man var liten kommer i ett annat ljus och blir halvsanningar eller kanske helt falskt. Människor förändras, platser och miljöer förändras, tankar förändras, känslor förändras.

När du hunnit komma upp till 23-24 är världen en helt annan. Ett visst mått av ödmjukhet har börjat sippra in och du är inte alls längre säker på hur världen fungerar, att livet kan bli som en saga, vilka prioriteringar som är rätt eller vad din dröm egentligen är. Är det samma sak som att bli vuxen? Kanske. Är det samma sak som att börja förstå livet? Det tror jag. Är det samma sak som att via en omväg ändå veta allt i och med insikten av man inte alls vet allt? Vem vet.


Det enda jag vet säkert är att jag kommer fortsätta förändras även om grunderna alltid kommer att finnas kvar. Jag är inte rik men inte heller fattig, inte snyggaste amerikanska quarterbacken men ändå rätt söt, inte professor i kärnfysik men absolut inte korkad samt att jag har en massa humor, värme och bryr mig om folk omkring mig. Alla de egenskaperna är jag stolt över och gör mig till mig.

Den personen tycker jag om att vara, mig själv, Richard Björkman.