Jag antar att jag håller på att friskna till, även om det går väldans segt. Halsen gör bara lite ont i höger sida, ögonen är mer smårosa än röda och näsan behöver inte stoppas upp med 4 kg papper hela tiden. Inatt har jag till och med sovit utan att vakna till mitt i natten en enda gång! Prima!

---

Efter sista Lostavsnittet, som ju fokuserade en del på liv och död och vad som händer sedan, så postade en gammal bekant en låt på facebook som jag inte hört förr och också var inne lite på det temat. Nu har jag haft den i huvudet nästan konstant sedan dess.

Vemod, sorg, glädje och hopp. En märklig blandning som jag fylls med efter både serien och låten, men alla ingredienser behövs för att skapa något vackert. Det finns inget perfekt, allt och alla har någon brist. Brister är en del av oss för att kunna känna alla känslor i livet och ta till oss allt. Perfekta vore vi defekta.