Sett lite film på senare tid som självklart bör betygsättas. Vi vet ju alla att det egentligen är jag som borde vara recensent för såväl musik som film på alla betydande mediala instanser ;) Åtminstone bör alla som jobbar med det nu få sparken. Typ. Eller så kan jag helt enkelt fortsätta att försöka ignorera nötterna som skriver..

Nog om det, över till filmerna:


Any given sunday - Mitt intresse för amerikansk fotboll är nästan lika obefintligt som det är för baseball, men såg ut på imdb som att detta ändå kunde vara en intressant film (Al Pacino är aldrig fel). Sport är trots allt sport och även om det vid vissa tillfällen blev lite väl amerikanskt pump-upped pep-talk så var det ändå inte såpass ofta att jag störde mig på det. Istället mer en skildring över hur fragil en sportsmans karriär kan vara, hur snabbt man kan gå från allt till inget eller från inget till allt med alla påfrestningar som det innebär.
På det hela taget en väl sammansatt film även om den ibland känns en aning seg och lång. Klart godkänd och sevärd, främst om man gillar sport men även om man vill förstå lite av psykologin inom idrottens värld i de mer fysiskt kortvariga sporterna (blir du bågskytt kan du och din kropp hålla på rätt så mycket längre än om du satsar på amerikansk fotboll..)
B B B.


¡Three Amigos! - Kände för att se någon film med Chevy Chase som jag inte hade sett innan och fick tag på denna som handlar om de tre skådespelarna Three Amigos (Chase, Martin Short och Steve Martin) som plötsligt blir arbetslösa. I tron att de bara ska komma och visa upp sig för en show så antar de ett erbjudande från en kvinna (som sett dem i en film och inte insett att det är just en film) om att komma och jaga bort banditer från hennes lilla by. Dock är det ingen show de ska utföra utan ett högst reellt försvarande av byn..
Filmen var väl okej, men inget jag skulle överrekommendera om man inte typ är just Chevy Chase-fan. Beklagligt nog är det störst fokus på Steve Martin, som jag aldrig rankat särskilt högt, och inte på Chevy Chase. Chase är dock alltid Chase och därmed är han också med sina uttryck filmens behållning, som så många gånger förr.
B B.


Snabba Cash - Mycket haussad film som jag också hade stora förväntningar på. De trailers man sett inför höjde iallafall mina förhoppningar. Dessvärre blev jag rätt så besviken. Fram till ungefär mitten tycker jag att den höll måttet av det jag hoppades på, men därefter gick det stadigt utför till ett slut som bara kändes "Jaha..?" Jag såg på filmen med broder Linus, som läst boken filmen är baserad på, och frågade omgående om det finns material för en uppföljare då författaren skrivit en andra bok. Linus, som konstigt nog inte verkade riktigt lika besviken som jag, upplyste mig om att näe, här var det slut. Andra boken använder bara vissa av första bokens karaktärer mer i periferin. Detta stör mig rätt mycket då jag tycker att man blev hängande med ett antal frågor i luften. Frustrerande. Det verkar inte som att man heller i bokversionen får reda på så mycket mer heller. Linus tyckte mest att det var fel val av skådespelare på någon punkt och att det var för mycket detaljer som utelämnades, men verkade ändå tycka att filmatiseringen var helt okej. Jag, som vet att jag stör sönder mig när detaljer fattas, hade alltså förmodligen tyckt att filmen varit ännu sämre om jag innan också läst boken..
Nu har jag inte läst boken och bedömer därmed filmen utan bokbakgrund och bokförväntningar. Den började bra, gick utför och lämnade en med frågetecken värdiga att få iallafall några små svar. Godkänd som film, men vill man se den här typen av historier i svenskt format så rekommenderar jag starkt att man istället vänder blickarna mot tv-serien "Tusenbröder" från 2002. B B, klart överhypad.


Sherlock Holmes - Trodde att detta skulle vara en lite fånig modernt Disney-aktig film, men skenet bedrog. Snarare lite i stil med "The Prestige" och "The Illusionist" varvat med Robert Downey Jrs och Jude Laws mycket sköna rolltolkningar av Holmes och Watson. Klart över förväntan och oväntad blandning av råhet och humor. Prima kvällsunderhållning helt enkelt!
B B B.


Airplane! - En av de uslaste filmer jag någonsin sett. Komedi från 1980 där den enda lilla saken ens värd att hålla fram som någorlunda positiv är Leslie Nielsens insats som doktor Rumack. Handlingen: Flygplan lyfter, flera passagerare och båda piloterna blir matförgiftade, enda räddningen är den från flygandet förtidspensionerade stridspiloten Ted Striker som turligt nog inte ätit just av den dåliga maten. Mycket mer spännande än så blir det inte, större delen av filmen utspelar sig i planets cockpit med dialog mellan Rumack, Striker och Strikers flamma Elaine. Värdelösa skämt haglar och att jag lyckades plåga mig igenom hela filmen är en smärre bragd. Var nära att stänga av flera gånger men kände att jag då inte skulle kunna ge en värdig (nåja) bedömning av filmen här.
Tillåt mig förära denna film med ett praktexemplar av B.


Finding Neverland - En gång i tiden, när filmen var ny, skulle jag egentligen gått med en tjej och sett den på bio. Tyvärr blev det då aldrig av och istället sköt jag upp.. och sköt upp.. glömde bort.. Så köptes filmen hem i ett flerpack av film en dag och då tänkte jag att nu, nu blir det snart av. Icke. Åren gick, det blev inte av. Men så i förrgår så kom plötsligt den där märkliga lusten man ibland får. Ni vet, ena dagen kan man titta på ett filmomslag och stöna högt: "Neej.. inte den.", och sen helt plöstligt så kommer bara känslan av att "Joo, fan.. den blir det!"
Jag plockade sålunda med filmen, bäddade ner mig, och startade.
En halvtimme in i filmen började ögonlocken rasa ihop och jag undrade när det skulle hända något, vad meningen var. Gäsp. Hade Linus, som redan sett filmen, haft rätt om att den var jättetråkig? Jag beslutade mig för att sova och ge den en ny chans kvällen därpå.
Inatt var det som en helt ny film. Den inledande halvtimmen var bara just en inledning, därefter utvecklade sig filmen trevligare och trevligare, mysigare och mysigare, tänkvärdare och tänkvärdare. Mycket märklig film, svår att sätta ord på. "Vacker" är ett av mina favoritord och det är just det jag vill sätta på hela filmen; Vacker.
Jag vet inte helt varför, men den berörde något inom mig. Jag blev uppslukad. Scenen där huvudkaraktären, spelad av Johnny Depp, pjäs har premiär och de av honom 25 reserverade platserna börjar fyllas av för den övriga publiken oväntade gäster är en klar höjdpunkt. Bara vackert.
Jag trodde filmen skulle vara om enbart fantasier och magiska platser, men det var så mycket mer. Det var om verkligheten. Smärtsamt och vackert.
Och nu har jag inte ens sagt ett ord om skådespelarinsatserna. Ni kan ju själva tänka er med Depp och Winslet i huvudrollerna.
B B B B.
Har ni vuxit upp, men trots det har kvar barnet inom er kommer ni att veta vad jag menar.