Tjohej, nu kan jag logga in på radions nätverk! Dock kommer jag inte åt mailen ännu men det är nog bara en tidsfråga innan jag är tillbaka där också.

---

Igår var det ännu några hemska svenska resultat sportmässigt. Först det överlag unga och färska fotbollslandslaget som i träningsmatchen mot Oman bara lyckades peta in ett enda mål på en frispark av Anders Svensson. Förvisso var frisparken snygg, men Anders är ÄLDST i laget och den person som inte har något att bevisa på denna träningsturné. Matchen var ytterst tråkig och vi borde vunnit med minst ett par mål till sett till den talang som finns bland flera av de spelare som fick chansen. Men, men, man ska inte ropa bu efter en enda träningsmatch med ett i princip nytt lag. Några få imponerade ändå (t.ex. Tom Söderberg i backlinjen) och det finns definitivt en del av dessa man kommer få se mer av i framtiden i landslagssammanhang.
Det mest tragiska igår var dock Sveriges andra förlust i handbolls-EM. Sicka avslut...så uselt på frilägena rent ut sagt. Att Polens målvaktsskurk dessutom verkade göra sitt livs match hjälpte inte heller direkt. Eller att Robert Arrhenius är en jävla klant vars form de senaste åren verkar gå spikrakt nedåt. Gött dock att Kim Andersson började komma igång äntligen, det bådar gott inför morgondagens avgörande match mot Tyskland. Vinner vi där är vi vidare - och det känns inte alls som en omöjlighet. MEN DÅ MÅSTE FRILÄGENA SITTA!

---

Verkligen blandade känslor igår. Först ilska och uppgivenhet över handbollen, sen glädje och skratt till Magnus & Brasses "Varning för barn" och till sist sorg, vemod, mycket tankar och minnen med "Eternal Sunshine Of The Spotless Mind". Den är fan en av de bästa och vackraste filmer som gjorts. Så är det. Längesen jag såg den senast. Kan ironiskt nog inte minnas hur längesen. Antingen strax innan, eller just i början av Falutiden iallafall.. Tror jag.. När jag sett klart den låg jag en lång stund och tänkte tillbaks på saker jag själv minns av typen som finns i filmen. Mitt livs lyckligaste minne kom fram och sken allra klarast. Ett enkelt minne, så avskalat och simpelt egentligen men ändå så vackert. Brukar skriva i princip allt här, men behåller detta för mig själv ett tag till. Att det har med kärlek att göra är ganska uppenbart, men det är inget i stil med förlora oskulden eller liknande. Jag vill helt enkelt bara ha minnet för mig själv. Personen det rör kommer ju också säkerligen ihåg det och som jag känner det så räcker det så just nu. Det är vårt minne. Jag tror dock inte att vi värdesätter just det ögonblicket lika. Som jag säger, det är inget speciellt med själva grejen, men det var vi två och jag var världens lyckligaste i en tid som verkligen känns alltmer som ett annat liv snarare än något som har hänt i detta livet.

Ingen av oss är densamma nu som då. Man går vidare. Man glömmer vissa saker, medan andra aldrig kommer att glömmas.
Man förändras och även om man många gånger önskar att man kunde glömma en del så är det ändå en massa man inte vill glömma när det väl kommer till kritan.
Budskapet i filmen är lika underbart som det är sorgligt. Man får inte glömma alla underbara stunder i livet, även om saker inte blev som man hade tänkt sig i slutänden.

---

Om en kvart slutar jag. Idag har det varit stressigt framåt eftermiddan och imorrn är jag själv här. Men det ska gå bra det också, jag har ju varit själv här förr.

Vi ses.

---


Håret fladdrade i fartvinden