Ännu ett frö har kastats bort och det känns faktiskt bara bra.

"Jag kastar stenar i mitt glashus
Jag kastar pil i min kuvös
Och så odlar jag min rädsla
Ja, jag sår ständigt nya frön
Och i mitt växthus är jag säker
Där växer avund klar och grön
Och jag är livrädd för att leva
Och jag är dödsrädd för att dö
Men älskling, vi ska alla en gång dö"

---

Redovisningen gick prima, men sen är det alltid svårt att bedöma sig själv. Iallafall kändes det rätt bra.

Nog om den, nu är det äntligen lite tid att slappna av som gäller.. skrivandet av PM/skriftlig inlämning imorrn kommer inte på långa vägar räknas på samma sätt jobbighetsmässigt.

Ändå skall sägas att när man tvingas till såna här saker, tvingas till rampljuset, så känns det rätt bra, har alltid gjort.
Tror aldrig jag varit lika lugn heller som denna gång. Dagen flöt liksom bara på.

Nu kollas Sunes Jul och körs lite fm. Det är man värd.