Ett märkligt lugn verkar ha sänkt sig i min kropp. Det märks i hela själen att lång tids vånda är över.

---

I tisdags spelade jag som tidigare nämnts badminton. Dock var jag dum nog att köra med gympaskorna utan inlägg av någon i efterhand helt oförståelig anledning. Resultat? Skavsår på exakt samma ställe i hålfoten under båda fötterna. Inte bara så att det blivit lite småskavt utan sådär lagom köttigt skavt. Natten mot onsdag var det okej, men natten mot idag vetifan vad som hände. Efter bara en och en halv timmes sömn vaknade jag yrvaken av att jag mådde skitdåligt (det skyller jag på blomkålssoppan som mamma också verkar ha mått dåligt av) och det blev inte bättre av att skavsåren brände som tusen eldar. Skitskum känsla, helt ny för mig. Efter att ha druckit lite vatten, slängt ena fotens plåster och försökt hitta på bra andningsövningar mitt i natten för att få bort illamåendet så lyckades jag somna om över en halvtimme senare.

Idag blev det min längsta dag på jobbet någonsin eftersom jag hipp som happ spörades om jag kunde arbeta även på eftermiddagen på ett fritids och vara där till stängningsdags. Det blev alltså jobb 8-18 istället för 8-13.30 som det skulle varit från början, uppstigen klockan 6. URK.
Dessutom så gjorde ju fötterna ont varenda steg jag tog och jag försökte hålla masken och gå så bra som möjligt när någon såg mig, men såfort jag var säker på att jag var ensam pustade jag ut och gick som en gammal hjulbent cowboy. Bah.


Hemma nu sen halv sju-tiden och kopplar av. Film senare? Förmodligen! :)


Dagens höjdpunkt: Den lilla tjejen på Solens fritids som alltid skiner upp när hon ser mig. Idag gick jag bara förbi som hastigast för att hämta min jacka på väg till det fritids där jag skulle vara och hon tog direkt tag i mig och hoppade upp i min famn och kramades. Det är så'nt som ibland gör just detta jobbet till så mycket mer än bara ett jobb.

Nååågot enklare videos förr, men det känns ändå så mycket mer äkta på det här sättet. Klass!