Time's up
Tillbaka till verkligheten, eller Dösebacka, eller pressen att tänka på framtid eller någon annan käck benämning som man tycker är lämplig.
Igår blev det som vanligt en del fm med herr Erik, men vi var också ute och gick en hel del runt i Olofsbo. Första riktigt sköna dagen i år med en skön sol och bara lite vind.
Vi är båda i samma sits. Erik sa det själv "vi är inte så olika egentligen" och det är ganska sant. Visst är vi extremt olika när det gäller musiksmak, tycke för film (han ser i princip aldrig på film) och mycket annat, men ändå är det en hel del vi är lika i, förutom det uppenbara i att vi älskar fotboll. Vi grubblar båda om framtiden, undrar vad det ska bli av oss, hur kärleken kommer att te sig, hur det blir med familj o.s.v.
Vi pratade en del igår, men långa stunder när vi var ute och solen började gå ner allt mer så sa vi inte så mycket. Bara stirrade mot horisonten och fanns för stunden. Det märktes att det var sista kvällen innan verkligheten så att säga. Två veckors tid utan bekymmer har varit väldigt skönt.
Men nu är man ju tillbaka igen som sagt och på onsdag ska ansökan om min framtid vara inlämnad. 15:e april, sista dagen för högskoleval. Imorrn blir stora letardagen. Det finns ingen återvändo. Jag ska plugga, en andra och sista gång och det måste bli rätt. Jag kommer inte plugga någon mer gång, jag kommer inte vara ung någon mer gång, det är nu eller aldrig.
Ljuddelen av mig är inte helt död såklart, aboslut inte. Jag kommer fortsätta söka de jobb som passar medan jag pluggar och får jag något fast, ja då hoppar jag helt enkelt av utbildningen, svårare än så är det inte. Men jag sticker inte från plugget bara för ett kort vikariat, never.
---
Låten som både jag och herr Erik upptäckte via radion (ytterst ovanligt att hitta en bra låt som man hör första gången på radio!) som blev lite dessa veckors låt:
Igår blev det som vanligt en del fm med herr Erik, men vi var också ute och gick en hel del runt i Olofsbo. Första riktigt sköna dagen i år med en skön sol och bara lite vind.
Vi är båda i samma sits. Erik sa det själv "vi är inte så olika egentligen" och det är ganska sant. Visst är vi extremt olika när det gäller musiksmak, tycke för film (han ser i princip aldrig på film) och mycket annat, men ändå är det en hel del vi är lika i, förutom det uppenbara i att vi älskar fotboll. Vi grubblar båda om framtiden, undrar vad det ska bli av oss, hur kärleken kommer att te sig, hur det blir med familj o.s.v.
Vi pratade en del igår, men långa stunder när vi var ute och solen började gå ner allt mer så sa vi inte så mycket. Bara stirrade mot horisonten och fanns för stunden. Det märktes att det var sista kvällen innan verkligheten så att säga. Två veckors tid utan bekymmer har varit väldigt skönt.
Men nu är man ju tillbaka igen som sagt och på onsdag ska ansökan om min framtid vara inlämnad. 15:e april, sista dagen för högskoleval. Imorrn blir stora letardagen. Det finns ingen återvändo. Jag ska plugga, en andra och sista gång och det måste bli rätt. Jag kommer inte plugga någon mer gång, jag kommer inte vara ung någon mer gång, det är nu eller aldrig.
Ljuddelen av mig är inte helt död såklart, aboslut inte. Jag kommer fortsätta söka de jobb som passar medan jag pluggar och får jag något fast, ja då hoppar jag helt enkelt av utbildningen, svårare än så är det inte. Men jag sticker inte från plugget bara för ett kort vikariat, never.
---
Låten som både jag och herr Erik upptäckte via radion (ytterst ovanligt att hitta en bra låt som man hör första gången på radio!) som blev lite dessa veckors låt:
Kommentarer
Trackback
