Angående det där jag nämnde förut med mystiska skräckfilmsljud så.. jaa, jag överlevde ju som ni märker. Förmodligen var det just katten.. iallafall det där mullret borde ha varit hennes rumlande runt på altanen eller något. Men själva rösterna.. svårare att förklara. Katter pratar väl inte? Eller..?

---

Nu över till mer faktiska saker: jag har sökt. Det är säkert, jag gjorde det alldeles nyss!
När jag sökte förra gången så sökte jag bara tre program (och kom in på förstavalet i Falun), medan jag denna gång garderade mig med fem stycken:

1. Mediekommunikationsprogrammet - Idrott, medier och PR, 180 hp (Falun. Igen, jag vet :P)

Av någon anledning känner jag att dessa utbildningar kommer att kunna ge mig mer på fötterna i framtida sökanden till yrken. Om jag vill bli t.ex. skribent (och det vill jag gärna) så kommer jag kunna bli det inom flera områden. Förvisso kommer den första utbildningen i Falun vara inriktad på idrott, men i och med att jag pluggat Ljudproduktion förr så kommer jag även ha trovärdighet som skribent inom musikbranschen, som exempel. Jag ser alltid en massa möjligheter i allt :)


I vilket fall känns det otroligt skönt att ha sökt nu iallafall så att man kan samla sig till slut. Det är inte som att jag haft vånda över det här bara sista veckan. Sista veckan har handlat om VAD jag ska plugga, medan senaste halvåret har handlat om IFALL jag ska plugga eller inte. Så.. vad säger man? Det känns bra nu.

Några månader efter att jag pluggat klart fyller jag 27. Det är fortfarande ingen otroligt hög ålder. Exakt samma ålder som Teo var i när han hade pluggat klart Ljudproduktionsprogrammet :)
Jag har sagt det förr: skulle jag plugga igen så blir det nu och absolut sista gången, sen är jag färdig med den perioden i livet. Och så är det verkligen, jag är fortfarande ung och skulle jag inte sökt nu utan istället satsat på ännu ett års ovisshet så skulle jag bara ångrat mig längre fram. Att jag tagit rätt beslut är jag helt övertygad om.

Vad det gäller ekonomi så tänker jag inte på det på samma sätt som jag gjorde i höstas, d.v.s. att jag inte vill ta ett lån till. Säg såhär: man betalar ca 1700 i kvartalet, bara att det kommer vara under en längre period nu när jag tar ett nytt lån. Det är summor man överlever även om det kommer ta lång tid att betala tillbaka (om man inte sätter in större klumpsummor förstås). Man lever bara en gång. I döden finns inget som heter varken skulder eller pengar :) (den glada smileyn syftar som ni säkert förstår inte på döden utan på att man inte har några bekymmer då, haha..)

Jag har tagit intryck från mycket när jag valde vad jag skulle läsa denna gång. Sett till mycket fler aspekter. När jag gick ljud tänkte jag inte på att det skulle vara så mycket teknik inblandat i eventuella framtida jobb. Och teknik och jag är inte alltid bästa vänner. Visst, mjukvara i datorn eller enklare allmän teknik så, men kopplingar, motorer eller vad som helst liknande är jag grymt ointresserad av. Det är min kreativa, konstnärliga sida som fick mig att sticka till Falun från början, att jag älskade musik. Denna gången är det starkast min skrivande sida som talar. En sida jag vet att jag behärskar. Det känns tryggt på något sätt.


Framtiden, se upp! Here I come!