Visst är jag kräsen, jäkligt kräsen ibland till och med. Men det ska man väl vara? Varför skulle man inte? Jag vet för det mesta exakt vad jag vill och vad jag inte vill. De gånger jag inte är helt säker brukar alltid lösa sig på något sätt ändå, ödet är en rätt bra fixare. Tänk alla gånger jag haft tur i arbeten eller annat under skolgången, saker som löst sig i sista sekunden har genomsyrat de framgångar jag haft. Inte bara tur såklart, hårt arbete är alltid inblandat, men ofta är det den sista lilla saken som håller på att stjälpa allt som löser sig genom en oförskämd tur. Så har det alltid varit när det gäller det prestations och arbetsmässiga. När det gäller tur i kärlek och spel är framgångarna inte riktigt lika fantastiska. Eller för att citera mig själv när jag pratade med Calle i höstas:

Calle: -Har man inte tur i spel har man tur i kärlek brukar min mamma säga.
Jag: -...Det måste finnas nåt tredje.

Nåväl, låtom oss inte gräva ner oss i denna soppa av ödesbuljong. Bio väntar.

//RB