Vitt höghus utanför fönstret. Kvinna i 40-årsåldern småsprang förbi. Bilar far åt båda håll titt som tätt på den centrala gatan. Solen lyser lite halvstarkt genom molnen. Lokala nyheterna pågår med Petra. Jag är själv på kontoret, precis som jag kommer fortsätta vara under veckan. Biljetter försökte jag boka till IFK-HIF, men kom på att internet-dosan för betalning ligger i lägenheten. Två bananer har jag snott åt mig från fruktutbudet som fylls på varje måndag. Bananerna går nämligen åt extremt snabbt medan övrig frukt lämnas åt sitt ruttnande öde, så det gäller att roffa åt sig bums. Prat hörs borta i korridoren men ingen visar sig ännu.

Det är så lätt att skriva om ingenting. Det är en av få riktigt stora talanger jag har. Det är inte mycket som jag är riktigt bra på, snarare rätt medel på det mesta, men några ess har jag. Förmågan att skriva är förmodligen den största, något jag varit bra på ända sedan jag var liten. Då var det enbart sagor om allehanda overkliga saker, men nivåerna höjs ju ju längre upp i skolsystemet man kommer. Litteraturvetenskap t.ex. var en något flummig kurs i gymnasiet, men passade mig ypperligt. Skriva, tolka och analysera dikter - underbart enkelt. Likaså svenska har alltid varit ett ämne som jag aldrig haft några problem med. Stava rätt har alltid legat mig varmt om hjärtat och det gör mig rätt irriterad med alla misstag som görs på s.k. stora tidningar såsom Aftonbladet - vafan har de ingen korrekturläsning överhuvudtaget? Ge mig jobbet! Jag behöver ingen vidare utbildning i skiten, jag lovar att jag stavar bättre än större delen av alla anställda där. Ego? Icke.
S.k. ordbajsande har jag varit något av en mästare på, men inte så att det blivit absurt, absolut inte. PM, rapporter, uppsatser - allt har blivit långt, beskrivande och utfyllt utan att bli överdrivet. Enda gången jag kan passera en gräns för ordbajsande är om jag verkligen vill det, för att skoja.
Andra talanger utöver svenskan är t.ex. att minnas namn, ansikten och höra likheter mellan olika låtar. Talanger som inte är överdrivet användbara i ett jobbmässigt syfte, men absolut smidiga att ha med sig.
Jag är inte bra på matte, avancerad elektronik eller liknande problem, snarare helt värdelös, däremot är jag ofta snabb på att hantera krångliga situationer och komma på lösningar - saker löser sig på smått magiska sätt ibland. En fixare, that's me. den högra, kreativa, hjärnhalvan har alltid varit den övervägande.
Jag är ingen atlet och har aldrig varit någon dribbler eller tekniker i någon sport. Däremot har jag alltid varit bra defensivt i de sporter jag medverkat i. Inte beroende på styrka, utan ren vilja och envishet. Fastän orken trytit har viljan burit vidare. I innebandy var jag alltid en mur i försvaret och fick ett antal hårda bollar på kroppen, men lämnade aldrig egen planhalva. De få insatser jag gjort i fotboll har oftast varit i försvaret, men med viljan att sticka upp och kriga in bollen. Jag kommer aldrig göra vackra mål, utan bara stå på rätt ställe och leka Allbäck. Jag är också hyfsat ovig, men rör mig ändå smidigt, lite "flytande" ibland.
Kyssas har jag fått höra att jag är bra på, om det är en "talang" vet jag inte, men jag tar till mig den starkt, precis som alla talanger jag upptäcker. Alla är vi bra på något eller några saker, men kanske inte alltid de vi eftersträvar. Jag skulle gärna haft ett par andra knän t.ex. eftersom fr.a. det vänstra har hoppat ur led förr ett antal gånger och hämmat mig i alla fysiska aktiviteter. Jag vet mer hur jag behöver röra mig nuförtiden så det var jävligt längesedan jag råkade ut för skada, men i stridens hetta - vem vet?
Talanger inom yrket jag kommit in i, ljudteknik, är som ni kanske förstår den kreativa biten, den som innebär gehör och mixningskunskaper. Inte den mer tekniska delen med kopplingsscheman osv som jag ser som lite mer själlöst. Tekniken är viktig, men inte det som gör att musik är musik. En känsla i en låt kan förstärkas av någon effekt, t.ex. ett reverb, helt klart, men det är ändå rösten och melodin som förmedlar känslan som är det huvudsakliga. En låt kan vara skitsnyggt producerad och überavancerad tekniskt men ändå vara helt själlös och sakna melodi som säger något. Mycket sådan musik görs för Idol- och random radioartister idag, tyvärr..

Se! Så mycket ord som bara flödat ut från ingenstans! Jag säger då det..
Med detta sagt så är det kanske inte längre en sådan överraskning för folk att min uppsats i högskolan om James Bond-temats musikaliska förändring slutade på 79 sidor. Det var intensiva veckor och jag jobbade pressat och disciplinerat. Som vanligt hade jag skjutit upp allt skrivande till de sista veckorna helt medvetet. Jag jobbar bäst under "planerad stress" när saker måste bli gjorda så klarar jag av det. Också en talang ;)

Så! Nu har jag både skrutit och nedvärderat mig själv och det är helt klart dags för lunch. Sa jag och just då ringde det, haha.. En dam från Finskan som hade tappat bort ett par jinglar, men de hittade jag snabbt! *slår mig för bröstet*

Förresten - är det inte dags att någon snart startar upp Humanistpartiet..? Jag vill veta vad jag ska rösta på i nästa val som tilltalar mig -.- I dagsläget är det inte mycket. Tänk att jag var intresserad av politik en gång i tiden. Märkligt.
Nåväl, det hörde inte till saken överhuvudtaget.

Trevlig lunch!